Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
13. En guldring berättar sin historia,
Aldrig kunde jag ana, att ett sådant öde skulle blifva
mitt, att jag skulle sjunka så långt och komina i ett så
blandadt sällskap. Nog är det påkostande att efter en ungdom
af glans och heder tillbringa sina sista dagar i en lumpbod!
Hvarför fick icke äfven jag en diamant i mitt sköte, den
skulle hållit mig uppe i verlden. Jag mins en tid, då jag
var blank och tjock, men nu har jag blifvit helt matt, och
mitt lif hänger på en tunn tråd. Ja, alt är förgängligt här
i verlden, utom det sanna värdet, och min enda tröst är, att
jag eger mitt fulla karatvärde, trots den afnötta kontrollen.
Om det skulle kunna vara er, mina arma kamrater i eländet,
till något gagn, skall jag berätta för er mina senaste öden
— om min ungdoms sorgfria dagar är jag ej vid lynne
att tala.
Nåväl, innan jag kom hit, tillhörde jag en liten flicka,
som bodde högt upp i en vindskammare. Hos henne såg
jag ej mycket af verlden, då hon var ofärdig och aldrig
kunde komma utför trapporna. Iion blef blekare och blekare
hvarje dag, och en morgon steg hon icke upp mera, hon
var sjuk — döende sade de. Hennes fader satt bredvid
henne, men de talade icke mycket, han förmådde det icke,
och hon var alt för matt. Ändtligen bröt hon den långa
O O
tystnaden: "Fader, tala till mig och se icke på mig med
den blicken. Du får ej sörja så mycket, du kommer ju snart
efter. Se här är min vackra ring, se på den, när du är
ledsen, och kom ihåg att om du än är ensam härnere, är det
blott för en liten tid; deruppe har du en, som älskar dig
och längtar efter dig. Vill du lofva att komma efter, dit
jag går?" En grof hand slöt sig om mig, jag kände
huldén darrade, och jag hörde en qväfd stämma gifva det
begärda löftet. Derefter talade åter den blida barnarösten:
"jag är sä trött, kom ihåg att Gud är barmhertig, godnatt
fader." Det var alt, sedan blef det aldeles tyst, jag vet ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
