Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
klar i lyktskenet. Det var ju den diamanten, som jag hela
mitt lif längtat efter, nu hade jag den, men blott för ett
ögonblick; den dallrade och föll, och nu talade han åter:
"Hon bad mig se på ringen, då jag blef ledsen. Jag har
icke blott varit ledsen utan förtviflad, men nu är jag det
icke mer. Jag vet, att der nere går ej vägen till henne.
Jag vet att glömska fins ej i grafven. Jag vet att Gud är
barmhertig, som väckte mig till besinning i tid. Nu kan
jag åter lefva. Ett träget arbete är vägen till hvila, och
tålamod vägen till tröst. Jag har två starka händer att arbeta
med och ett trotsigt sinne att kufva och sedan — har jag
minnet och ringen."
Nu började ett annat lif, vi arbetade mycket, hårdt
arbete, som gjorde mig bräckligare för hvarje dag. Den hand,
jag satt på, blef gröfre och gröfre, min egares hår blef hvitt
och hans rygg böjd, han satt nu hvarje qväll der ute på den
lilla gröna kullen, der växte nu vintergrön och hvita blommor.
Vi voro åter i det lilla vindsrummet. Min herre var
död, jag viste det, jag hade ju varit vid en dödsbädd förr.
Hans sista blick gälde mig, den fina guldtråden om hans
(inger. Det var ett leende i den blicken, jag aldrig sett i
hans ögon förr, sedan slötos de för att ej öppnas mera. De
säga, att han skall hvila der borta under kullen. Men att
komma i jorden kostar pengar, och han hade inga; det lilla
han egt såldes, de drogo mig af lians hand och frun här i
boden köpte mig. Jag skulle likväl så gerna varit med, när
han mötte sitt barn: hans sorg fick jag dela, men lians glädje
fick jag icke se.
14-. Monster (ill Utskärning af en syask i trä. af vår skickliga
träskulptör, Fröken Selma GjÖbel, ha vi nöjet att här meddela. Mönstret
tillhör den s. k. allmogestilen, först upptagen och tillämpad af fr. G. ä tle
föremål (dryckeskannor, muggar, brickor m. m.) som väckte så mycken
beundran vid bazaren för etnografiska museum för tvä är sedan. Motiven till
dessa mönster har fr. G. hemtat från gamla bohagsting i svenska ocb norska
afdelningen af etnograf, museum, hvarest de förekomma i stor rikedom.
Samma slags motiv säger fr. G. sig ha återfunnit endast pä ett persiskt
relikskrin samt på några föremål från Söderhafsöarne vid senaste
etnografiska utställning. Mönster af denna stil äro lika originella och vackra som
lätt utförda, och lämpa sig derför väl för hemslöjd. Snart sagdt alla
bohagsting af trä kunna dermed smyckas, så äfven möbler, hvarmed lyckade
försök gjorts af Handarbetets Vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
