- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeförsta årgången. 1879 /
118

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

tivitet och skänker själen en frid och fröjd, som intet jordiskt
kan, ja med ett ord en grundligare kännedom om hvad som
på vetandets olika områden ligger inom synkretsen för den
mänskliga fattningen’ och som det står hvarje man fritt att
eftersträfva och förvärfva, är beröfvad de flesta kvinnor, dels
emedan deras göromål ej därför lämna någon tid öfrig och
framför allt emedan deras uppfostran ej däråt riktat deras
uppmärksamhet eller bibragt dem de därför nödiga
förstudierna. Onekligen påtvingar sig oss här den frågan: Hvadan
denna skilnad? Hvadan ett så skiljaktigt lottande? Mannens
och kvinnans ställning i det praktiska lifvet må vara så vidt
skilda som hälst, det må vara aldrig så rätt att mannen
befaller och kvinnan lyder, det må vara i naturen grundadt att
kvinnan under hela sin tillvaro skall sitta mellan fyra väggar
i ett hus, ja det orimligaste må vara rimligt, ett står fast:
kvinnan är ett medvetet, förnuftigt väsende och bör såsom
sådant tillförsäkras, hvad det med all rätt kan fordra: en
normal utveckling af de andliga förmögenheterna. »Hvad är det,
lilla i kön, som skiljer, emot det stora i ande, som förenar!»
är ett smärtans rop, som uppstigit ur tusendens hjertan under
flydda sekler, och i våra dagar har detta rop blifvit så starkt,
så ihållande att det ej kan längre lämnas utan afseende. Det
innehåller en förkrossande anklagelse mot oss männer för otaliga
begångna orättvisor, och det är det förnuftiga väsendet
kvinna, icke det honliga väsendet kvinna, som slungar
anklagelsen mot förtryckarne. På dessa röster och på frågan: är
kvinnans ofvan antydda ställning den enda, till hvilken hon
kan komma, och är denna ställning naturlig och förnuftig?
träda oss trenne hvar andra motsatta svar till mötes: l:o klagan
är orättmätig-, kvinnorna ha det fullt ut lika bra sörjdt för
sig som männen; 2:o kvinnan står visserligen i förevarande
fall vida under mannen, men det måste så vara; 3:o
kvinnans klagan är berättigad och hennes ställning måste förbättras.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:22:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1879/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free