Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
för folkets räddning skulle gälda detta;
•-blott att — så visst som henne kär de hölle —
en fot ej måtte träda ut på gatan,
och intet öga se från fönstret ned,
förrn middagstimmen slog i kyrkotornen:
att en och hvar i hemmen ville dröja
med lykta dörrar och med slutna luckor.
Till innersta gemaket undanflydd
hon löste örnarne som samman höllo
det gyldne bältet — jarlens bröllopsgåfva.
Hon darrade vid hvarje andedrag,
en sommarmåne lik, till hälften skyld
af skyarne; hon skakade sitt hufvud
och lockigt hår till knäna flöt i vägor;
hon redo stod; hon smög sig utför trappan;
och lik en solglimt, bäfvande och skygg,
emellan pelarraderna hon gled,
och nådd<? porten, hvarest gångarn stod,
af guldbroderadt purpurbetsel tyglad.
Så drog hon bort, i kyskhet höljd allenast.
Och rymden lyssnade i stilla vördnad
och sommarvinden vågade ej andas.
Från borgens tak hon kände sig bespäjad
af drakeflöjlarnes förslagna ögon.
Vid hästens hofslag skälfde hon af skräck
och kinden blossade vid gårdvarns skall.
Ur murens rämnor såg hon ögon stirra,
och husens gaflar, timrade fantastiskt,
med tyst förvåning följde hennes färd.
Men alt hon bar och drog sin kosa fram,
tills genom murens gotiskt hvälfda bågar
hon ängarne i sommargrönska såg
och hvita fläderblommorna i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
