Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
närnsta konstnärinna. Debuten föregicks af rykten, anekdoter,
notiser, med ett ord småsqvaller från repetitioner och detta
bakom kulisserna, som för profanum vulgus har ett så mystiskt
intresse, och då den stora dagen ändtligen kom, blef det nästan
en première i parisisk mening.
Nu har Dora väl ett par dussin gånger gått öfver tiljorna,
och ännu allt jemt utöfvar hon sådan dragningskraft att
publiken för hennes skull 3 k 4 gånger i veckan fyller teaterns
salong. Detta kan ju icke tillskrifvas hvarken nyfikenhet för
piècen eller blott intresse för den nya debutanten; det är alltså
dels i styckets innehåll, dels i uppsättningen och utförandet
som hemligheten af denna ovanliga framgång skulle ligga.
För dem som icke varit i tillfälle att sjelfva öfvervara en
representation af Dora, torde det derför icke sakna intresse att
i en kortfattad granskning, taga känfiedom om detta alster af
den bekante fransyske dramaturgen, sådant det på den svenska
skådebanan framställer sig för oss.
Vid styckets böljan befinna vi oss i Nizza, hos fru
markisinnan de Rio Zares, enka efter en förnäm spansk grand och
general; men den med qvarlefvor af morgonens frukost och
toiletter sedan nattens bal belamrade salongen, låter oss förstå
att markisinnan och hennes dotter, fröken Dora, icke hafva
synnerlig erfarenhet af ett ordnadt husligt lif. Man får snart
del af deras lefnadsöden genom markisinnans berättelse, i det
hon hos en fransk deputerad, Favrolle, söker bistånd för att
återfå en laddning gevär, uppbringade under sednaste krig.
Dessa gevär äro hennes enda resurs att kunna gifva Dora en
hemgift, och naturligtvis, utan hemgift ingen man!
Hela denna långa berättelse med Don Carlos, Espartero,
drottning Christina, Narvaëz, pronunciamentos och revolutioner
i ett komiskt virrvarr, är ett mästerstycke, icke minst derigenom
att man får en ganska tydlig bild af den pratsamma,
lättsinniga något narraktiga, men i grund och botten genomgoda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
