Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII
väjde icke för någon eller något. Hans slag månde
drabba regering och konungs råd eller maktegande
majoritet, derom bekymrade han sig föga, blott
det mål, hvartill ban syftade, var allom klart. Och
han vann allas aktning, om ock någras parad med
harm, derför att den väg han gick var öppen,
ärlig och utan svek. »Jag vill icke sticka under
stol med min åsigt i denna fråga», sade han i fjor
— det var i plenum den 3 April, och saken gälde
tillökning i flottans officerspersonal — såsom
inledningsstrof till ett af sina uttalanden. Samma
ord kunde sättas såsom motto öfver hela hans
riksdagsmannaverksamhet, för att ej säga hela
hans offentliga bana. Att han sjöng ut, tydligt
och uppriktigt, var också den ena af grundvalarne
för den allmänna aktning han njöt och hvilken
icke minst betydelsefullt uppenbarade sig deri, att
han år efter år och detta nästan utan afbrott stod
främst på listan öfver Stockholms riksdagsmän,
ej blott för den bokstafs skull, som började hans
namn, utan för det röstetal, hvarmed han
inkallades i riksförsamlingen. Den andra af dessa
grundvalar var en annan egenskap, syskon till den förra,
och hvilken icke ens det argaste öga eller den
ifrigaste klanderhåg kunde frånkänna mannen,
nämligen en orubblig ståndaktighet. Hade
Adlersparre en gång uti en sak sagt ut sitt bestämda
ord, så visste man hvar man hade honom.
Frågan månde framträda å nyo efter år eller
årtionden, den månde komma igen uppenbar eller
förklädd, Adlersparre visste sin ställning och sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
