Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXI
med framgång derinom. Ett mera ärligt och
trofast hjerta har aldrig klappat i svensk barm.
Bakom den vid första anblicken sträfva och kärfva
ytan flöt ett helt haf af varma och ädla känslor.
Man läse som bevis härpå hans, i kusinens
Albano-Adlersparres »Anteckningar om bortgångna
samtida» intagna, brefvexling med skalden Vilhelm
von Braun, en af Adlersparres bästa vänner
sedan den gemensamma kadett-tiden. Man ser här,
huru den unge sjöofficeren, midt under det han
under antaget namn såsom simpel matros å
amerikanska skepp praktiskt studerade sitt yrke, på
det lifligaste intresserade sig för litteratur och
konst, vetenskap och politik, för allt hvad ädelt
och hugstort inom den svenska odlingen då
knoppades och slog ut i blom. — — Hans
sjelfständighet var riksbekant, likasom det beteende, som
vissa vederbörande 1871 ådagalade mot honom
och som bland annat tog sig uttryck i hans
förbigående vid utdelandet af svärdsordens
kommendörskraschan. Den »disgrace’n» bar väl dock Axel
Adlersparre lätt, ty han hörde ej till det slags
folk, som finna sin glädje och gamman i yttre
utmärkelser. –-Då jag läste Axel Adlersparres
död, runnö mig genast i hågen ett par strofer ur
Orvar Odds drapa vid fosterlandsvännen Thore
Petrés död; de kunna i allo tillämpas vid
Adlersparres bår:
. . . . När speljaktsmessigt meningarne krängde
För stundens vindkast, hans, i gången fast,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
