- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeförsta årgången. 1879 /
230

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•230

drift höll, spanande i töcknigt fjärran, trädarne till många
möjligheter. För en så beskaffad yngling kunna skilda banor
öppna sig, och vid skiljovägen har Gustaf Adolf äfven, i
samma mening som sagans Hercules, stått. Hans sjudande
ungdomskraft, som uti ilande ridt och djerfva vapenlekar sökte
älsklingsnöjen, kunde lika lätt vändt sig i slagskämpens
öfverdåd som i hjeltens mod. Hans ysterhet kunde lätt hafva
slagit öfver i utsväfning, hans känslolif antändts af lustans brand.
Att en sådan fara verkligen stod nära, finnes bestyrkt.
»Gu-stavus Adolphus, som då var i sitt femtonde eller sextonde
år», yttrade hans hofmästare Mörner, »ville icke mer låta tukta
sig, utan höll sig till dem, som lemnade honom hans fria vilja
med damer, kortspel och jagt samt krigsöfningar.» Från annat
håll omtalas hos honom »en brinnande häftighet och böjelse
för utsväfningar, det ena och det andra, som nog kunde hända
honom i hans första ungdom.»

Man kan lätt föreställa sig, hvad som torde blifvit af
Gustaf Adolf, om han växt upp t. ex. vid Erik XIV:s hof i
stället för vid Karl IX:s. En strängt allvarsam uppfostran
under barndomen ocli mödosamt arbete i det allmännas tjenst,
allt under starka intryck af den tidens gedigna gudsfruktan,
vida skild från vår tids sliskiga fromleri, beredde ett sedligt
knytfäste för utvecklingen af hans anlag och gåfvo tukt åt det
öfverbrusande sinnet. Karl IX visste väl att svensk
konungasons uppfostran icke skall drifvas

med tusen nöjen, ej hvarandra lika,
för hvilkas gift de ädla krafter dö,
som smickra blott och tåla ej förvandling
till lust för någon stor och dristig handling.

De bistra tiderna tilläto ej heller något sådant. Tidigt fick
Gustaf Adolf svn på, hurusom den väg, på hvilken svensk
konung hade att träda i spetsen för sitt folk, gick på en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:22:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1879/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free