Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2(34
häfd eller myndighetstro kunna göras gällande, har i Auroras
faster fått en representant. Trångsinnadt from, hård i
ensidiga grundsatser, men böjlig under hvarje förkonstladt
begrepp om det passande, söker hon att till hvardaglighet
utplatta Auroras väsen, som med naturnödvändighet är henne
vidrigt. Aurora, som kommit till England med faderns sista
uppmaning: att älska, ljudande i sin själ, vände, då hon
möttes af köld, all sin kärlek inåt, der den först lefver endast
af minnet, senare äfven af hoppet, men af menniskorna hemtar
föga näring. All den möderneärfda skönhetslidelsen, all den
från faderns ätt stammande viljekraften blifva de mot
förtrycket resta murar, bakom hvilka hennes inre lif blommar
upp, närdt genom de studier, i hvilka fadern invigt henne,
den bokskatt han lemnat henne och den småningom vaknande
kärleken till hans land. E. B. B. har säkerligen afsigtligt
genom skildringen af Auroras utveckling antydt det
förhållande, som vid hvarje frihetssträfvan af qvinnan, och
isynnerhet af det qvinliga snillet, visar att hennes eget kön är det
svåraste hindret, ty den qvinliga sjelf bevarelsedriften drifver
lasthållandet af den goda seden, den nedärfda samfundsordningen
ända till afguderi med det tomma bruket och de utslitna
formerna.
Aurora, hvars hela känslolif strömmat mot dikteas haf,
börjar snart sjelf dikta och fördjupar sig i drömverlden så,
att hon ej blott glömmer menniskoverlden utan, lyssnande till
don musik som ljuder i hennes själ, äfven blir döf för sitt eget
hjertas röst. Hon eger i sin kusin, Romney Leigh, en vän
hvars handlande snarare än talande ömhet spridt mera sel öfver
hennes ensamma lif än hon velat erkänna, och hvars tankars
förtrogna hon var, utan att dela dem. Han lefde, säger hon,
i det närvarande, jag i framtiden; hans blick sökte maskarne,
min gudarne. Romneys själ grubblar uteslutande öfver
de sociala frågorna, hans känsla skakas af erfarenheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
