Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•284
fångsrika att sjungas vare sig af eller för barnen. När derför,
såsom nyligen skett, en ungdomens vän faller på den goda tanken
att gifva ut en visbok för hemmet, har hon ingen annan källa
att ösa ur än den visserligen rika och oskattbara, men dock
ensidiga och för barnasinnet något tunga och mörka
folkmusiken med tillhörande ord. Att försöket gjorts är dock redan
ett godt tecken, och vi omnämna derför med glädje den lilla
visboken -»Från berg och dal» utgifven af signaturen A. JE. på
Norstedts förlag och med ett anbefallande förord af N. Linder.
Boken är tillegnad »ungdomen» och förordet antyder att
afsigten med dess utgifvande främst varit att införa de unga
på folkdiktens område, hvilket vid undervisningen alltför ofta
försummas, och att melodierna medtagits endast emedan
texten först i samband med dem kan rätt uppfattas. Allt detta är
nu godt och väl, och då äfven den musikaliska delen af boken
är omsorgsfullt behandlad och väl beräknad för barnrösten,
så är man utgifvaren all tack skyldig. Endast en önskan
skulle vi, för bokens egen och sakens framgång, vilja uttala,
den att utgifvaren ej hade valt så företrädesvis bedröfliga
visor. Blotta omqvädena, dessa eviga »Sorgen göres mig tung»
— »Väller mig den tunga» —1 »Min sorg faller vida» — »Hvad
skulle jag inte sörja», och tidsbeteckningarne: — »Långsamt»
— »Något långsamt» eller i bästa fall »Ej för fort» — visa
att valet är för ensidigt, helst om samlingen vill göra sig
hemmastadd äfven hos den yngre ungdomen. Vi hafva dock
folkvisor äfven af glädtigt innehåll, uttryck af den friska kraft och
egendomliga humor, hvilka jemte vemodet utgöra grunddragen
i folklynnet, och de borde varit medtagna i större antal. Vi
erinra t. ex. om följande, såsom helsosamma motsatser till de ofvan
omnämnda sorgeqvädena: »Sparfve du lilla» — »Jag tror jag får
börja öfverge att sörja»; — »Tänker du att jag förlorader är?» —
»Flickan gick på ängen och räffsade hö»; — »Hvad jag lofvat det
ska jag hålla»; vidare visor med omqväden sådana som dessa: »så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
