Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•13
digt. hustrun icke må tbrtycka att begära sin mans
medgifvande och auktorisation dertill. Det är nu icke fråga om,
hvad som kan mer eller mindre ackomodcra hustrun, utan i
hvad ställning lagen ställer henne och det är ur denna
synpunkt, jag tar mig friheten nu betrakta frågan.
Det har af förf. sjelf blifvit sagdt, att genom 1874 års
Förordning hustrun fått rätt att »förvalta i vidsträckt mening»
ilen egendom, hvarom der är fråga, och han medger sjelf,
att hon kan pantsätta densamma -vare sig till förmån för
mannens förbindelser, eller tredje persons eller för sina egna,
som hon med mannens bifall utfärdar. • Vore verkligen
förhållandet sådant, som förf. anser, så är det svårt att neka,
det lagstiftarne något egendomligt ordnat denna sak, ja så
egendomligt att det icke gerna låter sig göra att tilltro dem
en så stor inkonseqvens. Hustrun skulle fritt ega bestämma,
om en fast egendom må intecknas. men deremot icke ega annat än
med mannens bifall att utfärda just. den förbindelse, som skall
intecknas. Men om nu så skulle hända, att mannen nekar
henne att få utfärda förbindelse, huru går det då med hennes
lätt att fritt pantsätta egendomen? Hon är dertill icke i
stånd, då en skuldförbindelse är nödig för inteckningens
beviljande och hela rättigheten är i så fall förlorad — såvida
hon icke har den uppfmningsrikheten att kringgå förhållandena
och låta någon annan utfärda förbindelsen, för hvilken hon
sedan medger inteckningsrätt, men icke kan man väl tro, att
lagstiftarne velat gifva hustrun en rätt — och det är onekligt
att hon har rätt att pantsätta egendomen efter sin fria vilja —
för hvars åtnjutande hon är i behof af’ en annans bifall eller
hvarför hon måste tillita en manöver sådan jag nyss nämt.
Saken synes mig ganska enkel. Hustrun har ovilkorlig och
af inga inskränkningar kringskuren rätt att inteckna egendomen
och det är då ett nödvändigt korrolarium deraf, att hon också
skall ega utfärda de förbindelser, ’ som äro nödvändiga för
denna rätts tillgodonjutande, men som en skuldförbindelse
härför är af nöden, sä följer deraf, att hon måste ega utfärda
denna förbindelse. Det är ingen rätt, som en annan efter
godtfinnande kan förmena den berättigade att begagna sig af.
Egendomligt vore ock, om hustrun egde den vigtiga rätten
att medgifva inteckning i fastigheten, men deremot icke nen
i detta fall aldeles betydelselösa att utställa den förbindelse,
som skall intecknas. Jag är visserligen icke okunnig derom,
att rättsteorien anser förbindelsen såsom hufvudaftal och
inteckningsbestämmelserna såsom ett accessoriskt aftal, men i
verkligheten ställer sig förhållandet annorlunda, i det att här
inteckningsmedgifvandet blir hufvudsak och förbindelsen bisak
och skälet härtill är det enkla, att genom inteckningen botal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
