Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
Då frågan kom före hos stadsfullmäktige blef debatten
liflig. Herr Lindhagen, såsom hufvudman för den åsigt att
all klinik borde afslås, isynnerhet i fråga om qvinnosjukdomar,
följd, att nödgas dag ut och dag in under spänning mellan fruktan och hopp
sjelf åhöra de omdömen om sjukdomens ställning och möjliga utveckling, hvilka
läkaren eljest vanligen behåller för sig sjelf, det utgör — säga reservanterna —
en ej ringa tillökning i lidandet och är ett qval, för hvilket ingen lyckligare
lottad vill utsätta sig eller någon af de sina. Efter att vidare hafva framhållit,
utt den mindre bemedlade befolkningen i allmänhet ingalunda är okänslig för
dessa klinikens obehag, fortsätta reservanterna:
»Hvad särskildt angår klinik för qvinnosjukdomar, så kommer till det
allmänna obehaget af en klinik det för blygsamhetskänslan piusamma af en klinisk
behandling i detta fall. Det fins ju en rik erfarenhet derpå, att en stor mängd
qvinnor ådrager sig obotligt ondt och svåra lidanden för hela sin lefnad endast
till följd af motvilja att bikta sitt onda för en manlig läkare. Hvad skall man
då säga om en qvinnas underkastelse under klinisk behandling af en till hennes
kön hörande sjukdom, der hennes onda skall dragas fram ej blott inför läkare,
utan ock inför den skara unga manliga ämnesvenner, af hvilka hon är
omgifven» ... »Det är visserligen sant, att en allmän klinik är nödvändig för
läkarebildningen. Men dermed är icke sagdt, att kommunens sjukhus behöfva derför
användas, hälst då i hufvudstaden finnes ett sjukhus, som från ålder är användt
och afsedt för kliniskt behof, och hvilket endast behöfver nöjaktigt utvidgas och
förbättras för att fylla detta behof. Tvärt om synes det vara en dyrbar uppgift
för kommunen att, då den söker bilda goda sjukvårdsanstalter för att lindra
lidanden hos sina mindre bemedlade invånare, ej upphäfva eller förringa
ändamålsenligheten af dessa anstalter genom att på dem inympa en främmande, till
sjukdomen hörande utväxt» ... Frågan om kliniker är en af dessa humanitetsfrågor,
som, om ock under lång tid föga uppmärksammade, slutligen tilltvinga sig
afseende och en tillfredsställande lösning. Och uti stora städer är denna lösning
så outsägligen enkel. Det behöfves blott, att utom de kliniska sjukhusen finnas
andra tillräckligt omfattande och tillräckligt goda sjukvårdsanstalter, så att de,
som ej vilja underkasta sig klinik, ändock kunna få god sjukvård, under det att
de kliniska sjukhusen befolkas af dem, som för en klinik äro mindre öinkänsliga
eller af öfvervägande förtroende till någon af de kliniska lärarne eller af andra
orsaker kunna vara benägna att låta intaga sig på en klinisk anstalt. Ett sådant
tillfredsställande sakernas tillstånd är i Stockholm nära sin fullbordan efter
öppnandet af sjukhuset vid Sabbatsberg. Det beror nu på kommunen, att ej genom
obetänkta medgifvanden rubba den naturliga utvecklingen i sin jämna gång.»
Reservanterna framhålla vidare, att den begränsniug, utskottet föreslagit
med afseende på tid och utrymme, i det stora hela endast är skenbar. Ty har
— säga de — kommunen utan annan anledning än de skäl, som nu föreligga,
funnit sig föranlåten att lemna karolinska institutet tillträde till kommunens
sjukhus, så behöfvas inga nya skäl för att få medgifvandet utsträckt snart sagdt
huru långt som hälst; en uppsägning eller en vägrad utsträckning skulle då
betraktas såsom ett dödligt hugg riktadt mot den medicinska utvecklingen i
hufvudstaden. — På dessa och flere i reservationen anförda grunder yrka
reservanterna rent afslag å den af institutets lärarekollegium gjorda framställningen.
Som man af detta kortfattade referat finner, förtjenar saken verkligen att
jses från mer än en sida. Vi vilja emellertid icke här väga institutets och
utskottets skäl mot reservanternas. Vi ha blott velat fästa uppmärksamheten på
[att humanitetens synpunkt äfven är en, nr hvilken man har anledning att se
tøenna för hufvudstaden i flere afseenden så vigtiga fråga. Och vi rekommendera
iienne till hrr stadsfullmäktiges synnerliga uppmärksamhet och noggranna pröfning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
