Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Men å andra sidan träder icke sällan föräldramyndigheten
ovisligen fram och förtrampar af hårdhet eller oförstånd det
unga hjertats första vår. Och icke nöjd ined att hindra ett
misshagligt gifte, drifver man dottern från hemmet till den mans
bo, för hvilken hon ej hyser den ringaste böjelse. Och säger
man: »kärleken kommer nog sedan, endast de blifva väl gifta.»1)
Hos många flickor åter synes aldrig någon ömmare känsla
al’ djupare beskaffenhet. Den förmögnaste friaren, om han är
något så när skaplig, får gerna företrädet. Han har ock oftast
föräldrarnes bifall. Det blir gårdar och dalrar, som slås till
samman, och sedan gör det föga, om hjertan och sinnen ej
varda ett. Man gifter sig »för att det skall så vara». Och det
är roligare att i eget hem nämnas »kära mor» än gä som
gammal ungmö igenom lifvet.
Det ogenerade umgänget mellan ynglingar och flickor har
sina mycket tänkvärda sidor. Att Stina i lekstugan sitter i
knät hos Peter den ena gången och hos Sven den andre är
redan betänkligt, men när desse i stället sätta sig i hennes knä,
varder det ändå värre. Och att på hemvägen låta än Nils och
än Ola hålla om lifvet och kanske »niunnas» med bägge, leder
oundvikligen, huru olika än dylika saker synas i allmogens
ögon, derhän, att de slemraa lidelserna tränga inom hjertats
kamrar och röfva bort ungmöns fagraste smycke:
jungfrulighetens perla.
’) Ett vackert drag af motsatt beskaffenhet kunna vi ej underlåta alt här
anföra. Under folk]ifsstudier förliden sommar lärde förf. känna en hederlig
kyrko-värd, hvilkens dotter för ett par Sr sedan fattat en häftig böjelse för en mälare,
som under ett par veckor sysslade i huset. Som denne var föga aktningsvärd,
sade fadren bestämdt nej. »Ej för att han var fattig, men för ban var supig
och elak till sinnet», förklarade kyrkvärden trohjertadt. Dottern sörjde emellertid
så djupt, att hon blef lifsfarligt sjuk, »och då bad jag Gud mänga gånger, att
om hon blott tinge lefva, skulle jag ej vägra.» Dottren kryade till, målaren
försvann från orten och glömdes så småningom. Och då nn en dugtig arbetare
vann hennes tycke, stod hon i somras redo att fira sitt bröllopp med faderns
välsignande bifall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
