Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
i samling kunde säga »att den egde hennes lifsblod», att detta
strömmat i sången, medan hon sjelf älskat och lidit.
En skald af mindre storhet eller en qvinna af mindre
qvinlighet skulle ofelbart gifvit diktningen för mycket eller
för litet rätt vid domslutet öfver Aurora. Mrs Browning felar
på ingendera sidan, utan går vid spörsmålet om qvinnans
yttre värf här, som i den sociala frågan, till roten när hon
häfdar grundsatsen: att »af hjertat går lifvet», ej blott qvinnans
lif som qvinna, utan lifvet för allt det andliga arbete, hon kan
komma att utföra. Mon E. B. B. gör sig hvarken skyldig till
den öfverdriften, att blott kärleken till en man kan gifva qvinnans
bästa krafter befrielse till gagn för menskligheten, ehuru hon
anser denna form af kärlek innebära de rikaste möjligheterna
för personlighetens fullkomliga harmoni; ej heller sätter E.
B. B., som ett oundvikligt vilkor för qvinnans uppnående
af en sann mensklighet, att en dylik kärlek fullbordas till
lycka genom äktenskapet: det var genom kärlekens smärta
Aurora föddes till qvinna, och under sorgens ingifvelse hon
skref sin dikt. Lika litet felar E. B. B. genom att anse
äktenskapet, i och för sig, som ett medel för
utvecklingen. När ett »förnuftsgiftermål» bjudes Aurora — och
detta under hennes bittraste saknad af ett hem — egnar
hon deråt ej en tanke. E. B. B. har i »Aurora Leigh»
vändt sig mot den riktning, som den qvinliga
begåfnin-gens frigörelse under den ungdomligt öfvermodiga känslan
af egen kraft stundom synes taga, den: att vara sig sjelf nog
och hon har allvarligt yrkat att qvinnan väl bör varda en
personlighet, ett jag — men för att kunna offra ett sjelf åt hemmet
och samhället. Men lika bestämdt vänder hon sig der mot de
fega åsigter, som råda hos motpartiet i fråga om qvinnans
ställning till äktenskapet. Hon hyllar obetingadt de djupaste
af de »qvinnoemancipationens» idéer, som George Sand gifvit
samtiden; och de båda sköna sonetterna från E. B. B. till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
