Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
andliga begåfningen, som grund för äktenskapets värde och
göra qvinnans bildning och snille till de väsentligaste vilkoren
för hemmets lycka. Detta drag är, att hvarken Aurora sjelf
eller Romney eller någon annan ens antyder, att Aurora,
genom sin andliga öfverlägsenhet öfver medtäflarinnorna, var
den mest värdiga hustrun åt Romney. Otvetydigast
framträder detta de båda gånger, som Marians giftermål med
Romney är i fråga. Marian talar första gången föga om sin
ovärdighet men mycket om sin kärlek och känner sig i den stark
att göra Romneys lycka. När hon flyr honom, är det emedan
Lady Waldemar ingifvit henne tvifvel i detta hänseende.
Och när hon andra gången afstår honom, gör hon det icke i
känslan af Auroras andliga öfverlägsenhet, utan derföre att
hon insett, det hon ej egde hans kärlek. Detta skäl är det
bestämmande, ehuru hon blott låter ana det och i stället
beröfvar sig hvarje sken af rätt, när hon säger sig icke längre
älska Romney, hvarigenom hon vill komma honom att,
alldeles fri från medlidandets offervillighet, söka vinna Aurora.
Så länge Marian trodde på Romneys lycka genom sin kärlek,
trodde hon också på sin rätt; så snart hon funnit, att Aurora
icke blott var den qvinna, som älskade Romney, utan äfven
den, som han alltid älskat, var rätten af detta — men också blott
detta — skäl, Auroras.
Lika tydligt, som Mrs. Browning sagt, att ömsesidig
kärlek är det enda, som skapar ett verkligt äktenskap, har hon
genom Romneys och Auroras utveckling visat, att den andliga
frändskapen är väsentlig för en dylik kärlek. Redan i
ungdomen hade han medvetet och hon omedvetet dragits till det
beslägtade hos den andra, utan att någondera dock hade älskat
nog för att se likheten i olikheten; således ej haft en djupare
medkänsla för den andres sträfvan, ingen ömhet för just det
egna i den andres personlighet. Romney ville tvärtom
sjelf-viskt tvinga Aurora från hennes skaplynne och från hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
