Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
var nu alltid så försynt, utan hon ville ha en karl, som med
heder kunde föra henne fram till främsta bänken, om det
gälde.
»Hvad springer du och tittar i dörrn ätter?» sa fannora,
der hon låg i sängen; för farmora var aldrig god att vara oppe.
»Ställ ’na så gerna oppe med ens.»
»Jag bara funderar, om jag ska gå ner och hämta vatten än.»
»Det var väl inte mycket te å grubbla pä det,» sa farmora.
»Visst det — men jag tänkte ändå, att jag kunde vänta än
en stund.»
Men hon gick än en gång ut på den lilla förstugubrori och
stod der och spejade ut åt landsvägen, hvilken likt ett hvitt
band vred sig mellan gärden och betesmarker, tills den kom tätt
förbi grinden, som ledde in till den anspråkslösa täppan.
Måhända upptäckte hennes qvicka, spanande ögon något
föremål i fjerran, ty hon tog hastigt en gammal (|vast under
armen och ett ämbar i handen och begaf sig ned för
backsluttningen. Der i en liten sval afkrok låg brunnen med det
öfver-bygda träplanket och den höga brunsstången med sin krok
och kedja på att hinka ned kärlen i dess djup, och der brukade
de resande alltid stanna för att vattna hästarne i den långa hon
invid vägkanten. Hon lät äinbaret stå och satte sig på
bräd-skygget — hon hade god tid att vänta. Några prestkragar
växte vid kanten, och hon tog dem och började mekaniskt räkna
bladen. »Blir, blir inte; blir, blir inte.» Jo, det blef, men hon
tycktes ändå inte nöjd. Hon var orolig, ledsen, missbelåten med
sig sjelf och hela verlden. Utan att hon behöfde vända sig om,
uppfångade hennes lyssnande öra något långt aflägset ljud, ty
hon rodnade, kastade hastigt undan bladen, som fallit i hennes
knä, tog qvasten och började sopa af hjertans lust. Hon låtsade
alls icke märka att snabba, hurtiga steg ljödo bakom henne, tills
en klar, välljudande röst hördes klinga tätt invid i en
improviserad sång:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
