Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
det var, det går bara aldrig i lifvet ur mig, och ett stort under
var det att jag kom igenom.»
»Men nu är du här, och nu skall du aldrig tänka på det
mera», sade Kari och reste sig upp. »Ser du inte hur varmt
och godt här är i stugan, nu skall du aldrig frysa och svälta
mer.»
»Jag ville väl tala ett ord i enrum med dia;, Kari, om den
O O’ >
saken», sade han dystert.
»Nå kom ut på qvisten, så få vi det afgjordt med ens»,
sade hon.
De följdes åt ut. Septembermånen satt full och rund i
skyn, och vattnet glimmade som silfver.
»Hvad här var vackert förr i tiden», sade ban. »Jag minns,
jag tyckte att det inte kunde finnas en fläck i verlden, så
vacker som den här.»
»Det är inte stort annorledes här nu, än det har varit», sade
Kari.
»Nej, det kan nog hända», sade han och suckade »det är
nog likadant, som det var. Det är bara att jag inte mera kan
se det.»
»Du talar så sorgeligt, Jan Petter, och så ser du dig om
ideliga, så du rigtigt skrämmer mig. Du måtte ändå vänta
på någon.»
»Ser du, Kari, det är just det jag ville tala med dig om»,
sade han hviskande och med en skygg blick åt sidan, »det
får nog lof att bli slut oss emellan, för du kan aldrig ta en
töcken en som jag.»
»Hvad är det som våller då? Det är ju inte något fel på
dig efter hvad jag kan se, bara du får af dig det der långa
skägget.»
»Jo, det är ett fel», sade han doft. »Jag kan aldrig mer
gå ensam på en landsväg. Jag hör dem jemt trafva efter —
jag kan inte mer gå ensam. Du kan skratta åt mig, för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
