Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
hemlandet. Och för hvart par skor jag lagade åt dem, gaf de
mig en sådan der liten tingest, och jag förstod inte då, hvad
det betydde, utan jag tänkte det var bara spök, så jag gömde
det bara för jag höll af dem, efter de voro mina
olyckskamrater. Men det var ett par af dem, som visste, att jag tänkte
på att rymma, och di sa åt mig i sista stund: »Glöm bara inte
skatten qvar, för det kan komma dig till pass, om du kommer
ibland folk igen, men akta dig, att fogden får se den.» Dä
förstod jag det, men jag tänkte på dig, och jag kunde inte
släppa den. Hade jag lemnat den tillbaka, då hade de fått
knut, och det kunde jag inte. Sedan blef jag jagad af hundar
och folk; jag gick genom ödemarker, jag frös och jag svalt»
— och medan han talade skakades han af frossa — »men huru
frimodigt skulle jag inte burit alltsammans, om jag icke
verkligen varit en tjuf. De hade rätt att jaga mig, jag rymde
med ett stort byte. — Ser du, Kari, det var under dessa veckor,
som jag fick skräcken för ensamheten. Förr hade jag alltid
somnat så roligt efter mitt fader vår, nu var det stopp både
med läsa och sofva. Jag trodde inte jag skulle stå ut länge,
och jag tänkte uppenbara det på min dödsbädd — för du och
barnena äro ju alldeles oskyldiga, ni kunde ha godt af det,
när jag var borta. Men i qväll, när jag hörde hur sjelfvaste
pojken min skälde mig för tjuf, — då kunde jag inte härda
ut med det längre. Här har du påsen, Kari, tag den du i
ditt förvar, kanske det blir lättare för mig hädanefter.»
Hon vände sitt stela, onaturligt hvita ansigte emot honom
och talade mycket långsamt.
»Du har sjelf sagt, att jag varit dig en trogen och
saktmodig qvinna nu i åtta år», sade hon. »Tror du, att de åren
har varit så roliga för mig? Men det har varit min styrka,
att jag trodde, att du hade din tröst och din lit till mig. 1
qväll ser jag, att du inte har lärt dig på dessa åtta år att tro
på mig. Det var en bitter soppa du har kokat åt mig, Jan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
