Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Kari hon tittade ut i hvar handvänning, så snart det
led på litet. Ja, hon sprang många gånger utför backen- och
hvad var det hon slutligen hörde allt närmare och närmare?
Det var samma klara, kraftiga, välklingande röst, som hon
fordom lyssnat efter så mången gång.
Sjung, lilla fågel, i furans topp,
Sjung vackert för kärestan min.
Förtälj henne du om mitt bästa hopp,
För nu har hon lättat mitt sinn.
Och jorden den är då för innerligt skön;
Ej fyllest kan Herren jag prisa,
För nu kan jag läsa min aftonbön
Och nu kan jag dikta min visa.
Och Kari, hon är nu så hjerteligt huld,
Hur skall jag min tack henne bringa?
Hon älskar mig mera än silfver och guld,
Hon älskar mig fattig och ringa.
När Kari hörde det, så vardt hon så storken i halsen, så
hon måste barka af inåt stugan igen. Men inte kunde hon
stanna inne, inte. Det hade hon då inte ro till. Hon måtte
ut, ja hon måtte ända ned till brunnen, och der stod hon och
väntade honom, när han kom — ja — och der togo de
hvarandra i hand, och der stodo de och riste och skakade på
hvarandras händer och sågo så hjertinnerligen glada ut, som om
de inte hade sett hvarandra på många, många år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
