Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekymmer. Efter sin mans död 1824 lefde hon 12 år såsom
enka på Liljendahl i Westmanland, ett förestyre för sina
underhafvande, en säker hjelp för dem, som behöfde hennes
råd och bistånd, samt afled der den 28 Febr. 1836, med det
eftermälet, att hon kunnat blifva ett lärdt fruntimmer, men att
hon hade blifvit en ädel qvinna.
Vi nämnde här ofvan, att Aurora Liljenroth föga trodde
på lärdomens gagnelighet för en qvinna. Vi kunna tillägga,
att hon i sjelfva verket gick ännu längre: hon ansåg, att om
en qvinna verkligen egde en ovanligare fond af kunskaper,
så borde hon så vidt möjligt söka dölja detta för verlden.
Redan innan hon lemnat gymnasium stod denna tanke fullt
klar för henne. Framför oss ligger en handskrifven samling
af anekdoter och småstycken, den hon påbörjat d. 3 Maj
1788. Häri har hon bland annat antecknat några »strödda
tankar om fruntimmer», hvarest den första satsen lyder: »ett
förnuftigt fruntimmer är angeläget om et godt rykte, men
fruktar namnkunnighet». Och denna sin sålunda uttalade
öfvertygelse blef hon trogen under hela sitt lif. Derför kände
hon sig också ej litet besvärad, då Westrin i det nämnda
biografiska arbetet intog hennes namn. Efter sitt giftermål och
sedan hon således bortlagt sitt fädernenamn, fick hon
naturligtvis vara mera obemärkt. Hände det då någon gång, att
en främmande frågade henne, om hon ej vore den berömda
mademoiselle Liljenroth, så fick han vanligen till svar, att
denna varit hennes syster, och ville han veta, hvart systern
tagit vägen, så fick han det besked, att hon dött för många
år sedan. Något prof på sina kunskaper ville hon ej gerna
gifva; endast ytterst sällan kunde någon af hennes gamla
barndomsvänner få henne att yttra sig på latin, hvilket språk
hon i sin ungdom lär hafva talat med ej ringa färdighet.
Deremot lät hon ofta nog vid en namnsdag eller födelsedag
öfvertala sig att illustrera festen med några verser. Eljes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
