Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
att dikten skulle varda det fullkomligaste uttryck af denna
tillvaro, som jag kunde uppnå. I detta yttrande uttalas de
grundsatser, som äro de bestämmande i B. B. B:s poetiska
moral, nämligen vördnaden för skaldekallet och den
sanningskärlek, som kom henne att i dikten ge det trognast möjliga
. uttrycket af sin personlighet. Lika mycket medelbart som
fomedelbart utvecklar hon dessa grundsatser genom »Aurora
Leigh».
Man finner af denna dikt att E. B. B. står i strid med
den tidsmeningen, att poesien skulle sakna verkliga uppgifter,
och således all ingripande betydelse under ett tidsskede, hvars
lidelse är handling och ett handlande, som ej afger något
stoff till poetisk omdaning och hvars rastlösa kraftutveckling
för att taga jorden i besittning icke lemnar menniskorna ro
att lyssna till skaldernas dådlösa sånger. En och annan
skald, å sin sida mött af denna köld från tidsanden, visar
samma likgiltighet mot tiden sjelf och uttalar sin misstro till
•dennas rätt att i poesien erhålla ett uttryck för sin
egendomlighet. Af alla mensklighetens förnekelser af sitt eget
väsen har kanske ingen så, som denna, uppkallat E. B. B:s
gensägelse!-. Nutidsarbetets feber skulle dödat poesien? Nej.
svarar E. B. B., ty våra odödliga själar lefva, och det är i
dem, som poesien födes och lefver. Men poesien får ingen
ro för verklighetens kraf, dess plats inskränkes af den
materiella odlingens sig vidgande maktomräde! Finnas då,
menar hon, inga andra verkligheter, med djupare kraf än de
materiella? Hafva vi förlorat hemkärleken, fosterlandskärleken,
frihetskärleken, sanningskärleken? Men om vi ännu älska,
bedja, lida och offra, står då nutiden lösryckt från det
förflutnas och från framtidens poesi? Har då icke vår tid, som
hvarje annan, »ett dubbelt anlete "blickande tillbaka och framåt»,
mot heliga minnen och mot en ljusare framtid; är icke all vår
oroliga äflan ett förklädt hopp om denna framtid? Ar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
