Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
till skaldens ingifvelses, att icke ens de störste skapande
diktare kunnat hindra siiK tid att tala genom forntidskaraktärerna,
hvarföre, säger E. B. B., icke taga steget tit och låta versen
lika väl som romanen gifva nutidsideerna ordet genom nutids-
C c?
menniskor? Det är feg eftergift af sin dyrbara rätt, som
kommit dikten att smyga sig fram som prosa, i stället för att
fortfarande tala sitt modersmål, och taga sin lott af
verkligheten, lika väl som romanen. »Äfven vår tid kräfver ett epos»
säger hon, och hon har sökt förverkliga denna tanke i »Aurora
Leigh». Den berättande dikten, menar hon, behöfver icke
afstå från namnet hjeltedikt, derför att striderna flyttas till
själens område och gälla tidsandens frågor, deras segrar och
nederlag inom en tanke och i ett lifs händelser, eller rättare,
i ett tankelifs, ty nu om någonsin äro tankar händelser. Icke
kring nya fabler skall det nya epos danas, utan kring nya
ideer; icke fängsla genom det underbara i uppfinningen utan
genom den allt rikare uppenbarelsen af allt det evigt
underbara i menniskonaturen.
Och sålunda kom »Aurora Leigh», denna unga dotter af
det gamla epos, att innebära alldeles samma ämne, som
forntidens främsta hjelteepos och nutidens främsta familjeepos,
det ämne, som Geijer på tal om Iliaden och Herman und
Dorothea kallar »häfdandet af familjen som den moraliska
verldens grund», och, ehuru ojämförlig med dessa ideelt sköna
verk i fråga om fulländad skönhet, har »Aurora Leigh» genom
inträdandet på det individuella själslifvets område fått en för
sig egen fägring. Denna är sä mäktig, att man i trots af dess
brister ryckes med från den vidlyftiga diktens första rad till
den sista, in i den rikaste verklighet, med det inest
mångskiftande lif, nämligen den andes, med hvilken man strider,
lider, jublar. Det är sant att i denna »händelsedikt» man ser
få händelser hända; men man liar sett nog då man sett en
menniska; det är sant att hela berättelsens intresse är samladt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
