- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeandra årgången. 1880 /
126

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126

får hängifva sig åt sådana, äfven af mindre ädel
beskaffenhet, anses af mången som en lika så naturlig sak, som att
man vid en viss tid af lifvet råkar ut för vissa allmännare
barnsjukdomar. Det heter t. o. m., att det aldrig »blir
karl af den,» som ej genomgått en dylik period. Vi våga
emellertid påstå, att en hvar, som genomgått en dylik
period af lifvet, skall, om han vill vara fullt uppriktig
inför sig och andra, nödgas bekänna, att detta är något,
som han mer har att beklaga än anse såsom något, som
stämmer öfverens med en god sakernas ordning. Han har
helt enkelt fallit för en vid den åldern vanlig frestelse, och, om
han än sedermera förändrar sitt lefnadssätt, så sker det icke
.därföre, att han verkligen brutit med de dåliga grundsatser, i
hvilka han varit fången, utan därföre, att han ledsnat vid sinn
förra vanor och antagit andra — och kan han än ej vidare
återfalla, så är dock ej detta en produkt af sedligt arbete,
utan helt enkelt af hans fysiska och psykiska utveckling.
Han är med andra ord mer eller mindre blaserad. Och
yttrar sig än detta ej i förstörda eller fördärfvade
kroppskrafter eller i lefnadströtthet i egentlig mening, så må man
besinna, att man kan vara blaserad, äfven om det ej röjer sig i
det yttre, ja, äfven om man ej själf märker det. Blaserad
är den, som upphör att njuta därföre, att den njutning, som
ofta vunnits, just därföre förlorat sin retande inverkan på sinnet.

3. Hustruns anspråk på att födas af sin man, mannens
på att hustrun egnar sin verksamhet uteslutande åt honom
och barnen, kännande det såsom mer eller mindre för honom
förnedrande och otillbörligt, om så icke skör, är en annan,
vidt utbredd fördom, som lägger många hinder för
utvecklingen af ett sant familjelif. Utbildad i råa och barbariska
tider, då samhället hade föga gagn af och blott med
svårighet kunde skydda kvinnans verksamhet i andra kall än
makans och modrens, har den nu egentligen sitt stöd i man-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:22:43 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1880/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free