- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeandra årgången. 1880 /
181

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•181

liska verld, svarade jag långsamt: Ne—ej, jag behöfver ej
äggen. Å kära hjertandes, inföll bondhustrun lifligt, köp
dem! Jaé har kommit för sent till staden och vill ej föra

O "

dem tillbaka.

Nå väl, sade jag, gä den der gatan, der träden synas,
jag skall komma efter. Jag nämnde husnummern och mitt
namn: det verkade som en elektrisk stöt på henne och så
när hade hon släppt äggkorgen, då hon räckte mig handen
och sade: Kan det vara dotter till salig doktorn?

Ja, svarade jag glad, kände ni min far?

Ack, Herre Gud, återtog bondhustrun med tårfulla ögon,
om jag kände honom? både jag.och syster min ha läst för
honom, och jag har öppnat grinden så. många eviga gånger åt
honom, då han reste ut till Åker och Dalby. Det va*r en
Guds man! Jag minnes så väl sista predikan han höll, med
irigängsspråk: »Mitt rike är icke af denna verlden». Den går
aldrig ur mitt sinne, för si han lefde som han lärde. Men
ban hörde till det riket, som icke är af denna verlden. Nog
råka’ han ut för en otrogen gårdsfogde alltid. Di bedrog
honom, mamsell lilla! men det är det samma nu, för han
har det allt så godt. Det intet öra hört och intet öga sett,
har Gud lofvat dem, som älska honom, och se det gjorde han.
Han älskade både Gud och menniskor!

Hon torkade sina ögon. Nu skall jag gå i boden och
handla, fortfor hon, men sedan kommer jag med äggen.
Jag hade blifvit helt varm om hjertat. Min fars minne lefde
således och verkade ännu i hans forna församling, bland detta
bondfolk, som han sä geraa ville gagna. Hvad det gjorde
mig glädje! Med lätta steg återvände jag hem och snart
sade man mig, att någon ville tala vid mig. Der stod min
vän med den gröna ylleschalen och äggkorgen i handen.
Handeln var snart gjord, och vi hade sedan så många
gemensamma minnen att tala om.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:22:43 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1880/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free