Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•206
far eller mor, lärare, lärarinna eller till och med endast såsom
nitälskande för ungdomen och för det fosterland, hvars
framtidshopp denna ungdom är.
Om det öfver hufvud taget måste vara ett af uppfostrans
förnämsta syften att bevara ungdomen i sedligt afseende ren,
emedan manneus och qvinnans framtida kraft och duglighet
beror derpå, att barnet, ynglingen, ungmön icke i förtid förspilt
denna kraft eller träder ut i lifvet med försvagad förmåga att
taga del i dess strider, så må vi väl — om eljes någon
sanning ligger i den åsigt om vår tid, hvilken vi i det föregående
sökt framhålla — våga påstå, att det företrädesvis i våra dagar
måste göras till ett hufvudsyfte vid uppfostran. Om vi skulle
våga använda ett något starkt uttryck, hvilket mången finner
måhända öfverdrifvet, så skulle vi vilja säga, att barnet födes
in i en atmosfer af osedlighet. Icke som skulle jag vilja
bryta stafven öfver alla hem, der barn växa upp — långt
derifrån! — men visst är, att barnet icke behöfver hafva hunnit
långt på lefnadsvägen, förrän det mötes af osedligheten i
många vexlande former. Från den bok, som kan råka i barnets
händer, genom alla de samhällsförhållanden, inom hvilka det
på ett naturligt sätt rör sig, ned till lifvet på gatorna —
öfverallt, från alla håll hotas det af osedliga intryck. Det kan
icke undgå att läsa om, höra talas om, se och sjelft
genorn-lefva sådant, som medför faror för dess sedliga renhet. Hvilken
far eller mor finnes det, som icke mången gång hardt när med
förtviflan tänker på, huru det skall vara möjligt att föra barnet
genom alla dessa faror och dock skydda det? Och om vi än
deri finna ett starkt bevis för otillräckligheten af all
mensklig kraft och mer än eljes känna, att här finnes ingen
annan hjelp än att i brinnande bön lägga barnen på hans
hjerta, som gifvit oss dem, så få vi dock icke stanna dervid
och liksom lägga händerna i kors, afsägande oss ansvaret,
hvilket dock faller till stor del på oss. Nej, fastmer måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
