Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•244
andra tillbakaträngda känslorna taga ut sin rätt i ensamheten och
gifva sig luft i tysta sånger. »Glädjen är blomman af lifvets
djupaste allvar», har någon sagt. Utan denna rot kan ingen verklig
fröjd utveckla sig och lefva. Glädjens blomma hämtar just sin näring
från denna dolda rot. Och ändå anser man glädje och allvar som
motsatser, som fiendtliga emot hvarandra. Hvilket misstag! Det
finnes så litet sannt allvar, derför så litet sann glädje, den nemligen som
är oberoende af alla yttre omständigheter.
o o
o
Om ditt hjerta är fullt af ömhet, och de första af Gud skänkta
dyra föremålen för denna känsla äro dig fråntagna, så låt den icke,
instängd inom ditt bröst, förvandlas till stum smärta. Gå ut och sök
upp ett olyckligt barn, en gammal öfvergifven gumma, som törstar
efter en droppe af den kärlek, hvaraf ditt hjerta är fullt. Låt ej din
känsla bortdunsta i overksamma tankar, utan värma ett förfruset hjerta,
som klappar ensamt i verlden.
o s
o
De flesta, som kände Thekla Knös mera ytligt, ansågo
troligtvis hennes deltagande, kärleksfulla och hjelpsamma
sinnelag som den naturliga yttringen af ett mildt och godt sinne
och af hennes poetiska skaplynne. Den, som med
uppmärksamhet genomläser hennes efterlemnade dagböcker och papper,
får det intrycket, att det framsprungit ur en djupare och rikare
källa: kärleken till Gud och önskan att tjena sina
medmenniskor for Hans skull. Thekla och Alida Knös framlefde ett
egendomligt lif i Upsala. Deras lilla hem var ordnadt med
den finaste smak och ordning, och ehuru de alltid voro fattiga
eller hade ringa medel, syntes alltid hemmet fint och prydligt.
En mängd blommor prydder urnmen, äfvensom flera konstsaker
— räddade sedan bättre tider, eller gåfvor af vänner; statyer
och taflor prydde väggarna. Hvad man i vanligt språk kallar
»bjudningar» förekommo aldrig hos dem, men många voro de
vänner, manliga och qvinliga, som ansågo det som en förmån
af ovanlig art att få tillbringa några stunder i deras hem.
Man andades der som i en friare, lättare luft och glömde
hvardagslifvets oro och sträfvan. Satte då värdinnan fram sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
