Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■276
hunnit genomgå, äro dock ringa. Vi se det bäst däraf att
ordet i persernas språk ännu heter nästan som hos oss: mcider.
I den nämnda forntiden voro hinduernas, persernas,
grekernas, de romanska folkens, slavernas och germanernas språk ännu ej
söndrade; de bildade tillsammans en enda munart, på samma sätt
som de tre skandinaviska folkens tungomål, enligt
runinskrifternas vittnesbörd, ännu för 1000 år sedan väsentligen gjorde. Den
större eller mindre grad af syskontycke, som de särskilda
munarterna af denna stora s. k. indo-europeiska språkfamilj förete,
röjer för forskaren deras närmare eller fjärmare skyldskap. Och
just de hvardagligaste orden, de som ständigt förblifvit i bruk,
emedan de hvarje dag upprepats, äro här de som göra
språkhistorikern den bästa tjänsten.
Efter denna lilla inledning öfvergå vi till den uppgift,
som föreligger oss, och behandla först bland hemmets ord
naturligtvis själfva ordet
Hem.
Mer än en gång har det blifvit anmärkt såsom betecknande
för de nordiska folken, med deras utpräglade hemkänsla, att
de också som uttryck för denna känsla skapat sig ett eget
ord, till hvilket andra högt bildade kulturspråk sakna
motstycke. Engelsmannen, i hvars bröst en sträng alltid dallrar
lifligt vid tanken på »sweet homet>y äfven då hans vagabondlynne
drifver honom ut i fjärran land, ställer sig i detta hänseende
vid skandinavens sida. I viss mån äfven tysken, hvars sedan
slutet af förra århundradet i skrift något oftare sedda Heim
dock synes bero på inflytelser från den engelska literaturen.
Vi hafva stort skäl att hysa tacksamhet mot vårt språk,
som gifvit oss ordet hem. Vår tanke eger i detta uttryck liksom
ett eget litet förrådsrum, i hvilket den ända från vår barndom kan
dag efter dag instufva alt det bästa den förmår åtkomma af
hvardagslycka och trefnad, af ömhet och förtrolighet, af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
