Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■2
oftast trampade valplats. Såhär det också nu sednast gått med
»Et Dukkehjem». Knapt har bläcket hunnit torka på
författarens handskrift, innan skådespelet genast börjar sitt
triumftåg först öfver Tysklands och sedan omedelbart derefter
också öfver de skandinaviska landens förnämsta skådebanor.
Redan länge bebådadt och med otålighet väntadt, blifver det
knapt förr tillgängligt i tryck, än det offentligen och enskildt
gifver anledning till en diskussion, som bådar godt för den
nyvaknande literära lifaktigheten här uppe hos oss. Bifallet
är dock icke enstämmigt, glädjen icke öfver allt oblandad.
Som en blixt ljungar det nya skaldeverket med sin skarpt
utpreglade tendens ner i månget af gamla orättvisors qvafva
dunstkrets uppfyldt hem, bländar, förskräcker och -— låtom
oss hoppas det — upplyser.
Ar det då några aldeles nya eller hittils opåaktade
förhållanden den skald, som för något mer än två år sedan gaf oss
»Samfundets Stßtter», nu går att belysa? Visserligen icke. Hvad
man här finner, är endast en fortsättning af den redan i det
närmast föregående stycket så öppet började striden mot
vrångheten och lögnen i vårt samhälls- och hemlif. Frågan
är nu endast mera preciserad och författaren tränger här vida
djupare mot sjelfva roten af det onda, i samma mån han,
lemnande å sido alla biomständigheter, rakt går lös på den
innerst verkande orsaken till de missförhållanden, för hvilka
vår tid tyckes börja att alt mera få ögonen öppnade.
Likasom i »Samfundets Støtter» en lycklig upplösning först dä
visade sig möjlig, när båda könens representanter inom
familjen fingo till hvarandra intaga sin rätta och naturenliga
plats och verka i full öfverensstämmelse med sina gåfvor
och anlag, så har också den förtviflade konflikten i »Et
Dukkehjem» sin rot först i den qvinliga hufvudpersoner
förvända uppfostran i föräldrahemmet och sedan i hennes
onaturliga ställning i det egna hemmet.
Nora Heimer har under hela sitt lif varit hållen som en
’locka, och den plats, hon fylt i familjen, har varit en dockas.
Uppfostrad af en på sitt sätt välmenande, men svag fader, har
hon af honom rönt det slags kärlek, som framdeles gifver henne
anledning att säga, det han lika litet som sedan hennes man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
