- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeandra årgången. 1880 /
T1:25

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sid.

kunna användas lika väl i förhällande till makarne, som hon
är använd med afseende på solidariska bolagsmän. Likväl
bör skilnaden i ändamål för rätsgemenskapen föranleda till
någon olikhet i detaljbestämmelserna. Enligt dessa
grundsatser må hvilkendera af makarne som hälst kunna upbära
och indrifva fordringar samt förvärfva lös och fast egendom.
Äfven bör föryttring af lös egendom, gjord af ene maken,
vara giltig mot dem båda, så snart förvärfvaren fått
egendomen i sin besittning, men i annat fall kunna häfvas af den
andre maken. För föryttring af fast egendom eller dennes
intecknande, pantsättande eller uplåtelse till nytjande på
annan tid än tils vidare bör samtycke vara gifvet af båda
makarne. Beträffande skulders åtagande blir följden af de
upstälda grundreglerna, att man och hustru kunna, hvar för
sig, med giltig verkan ingå förpliktande rätshandlingar utan
samtycke af hvarandra. Men i öfrigt bör man utgå från den
grundsats, att makarne — eller familjen i sin helhet — böra
hafva sitt uppehälle af .verkliga inkomster och ej lefva af
skuldsättning, hvaraf följer, att den ene maken ej kan
ensidigt förplikta båda, utan hvarje af någondera för sig åtagen
skuld blifver enskild skuld, så vida ej den andre kan anses
hafva godkänt densamma, eller det gemensamma boet kan
anses hafva genom det som emot förbindelsen influtit blifvit
rikare, i hvilket senare fall den andre bör efter sin andel i
egendomstillökningen svara för gälden. Oberoende af sådant
resultat bör ock gäld, som är gjord i och för rörelse, som
af ene maken drifves, till fulla beloppet hvila på den egendom,
som i rörelsen finnes nedlagd eller eljest särskildt tillhör
densamma. Den skuld, som är åtagen af man ocli hustru
gemensamt, bör räknas såsom gemensam skuld; och till följd af den
sammanslutning i intressen, som för dem eger rum, synes
förbindelsen böra vara för dem solidarisk, äfven utan
uttryckligt åtagande i sådant syfte. Detta bör ock gälla, då ene
maken godkänt en förbindelse af den andre, samt då båda
makarne biträda hvarandra i utöfvande af en rörelse, ehuru
gälden är gjord af blott den ene.»1) Detta uttalande vidhålla

’) Förhandlingar vid andra nordiska juristmötet, Stockholm 1875.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:22:43 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1880/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free