Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
hennes dotter. Hon yrade häftigt, men hade deremellan
fullkomligt ljusa ögonblick, då hon kände igen sin omgifning,
önskade se än den ena än den andra af sina vänner, samt tog
nattvarden. Genom mänga af hennes yttranden då, kunde
man sluta till, att hon sjelf ansåg sitt lif afslutadt, vare sig,
att hon trodde döden nära, eller fruktade, att hon aldrig mer
skulle fullt återfå sina själskrafter. Hon brände sjelf en del
papper, hvaribland förefunnos några af hennes sednaste
poesier, samt yttrade önskningar om ett eller annat, som skulle
bortgifvas till hennes vänner. Det första häftiga utbrottet af
sjukdomen efterträddes småningom af ett lugnare tillstånd,
men hon återvann ej sina själskrafter. På våren fördes hon
ned till Vexiö hospital, och man hoppades att en
ändamålsenlig vård der skulle verka till det bästa. Här tillbragte hon
dock de återstående 11 åren af sitt lif utan att väsentligen
förbättras, och här besöktes hon under dessa år flera gånger
af domprostinnan Knös och ]rennes barn, samt af flera andra
vänner från fordna dagar, hvilka hon alltid igenkände. De
sista åren blef hon allt svagare till kroppen och tillbragte
det" sista året mest sängliggande, tills hon 1880 den K!
April utslocknade helt stilla. Budskapet om hennes död kom
med en känsla af befrielse och glädje för dem. soin älskat
henne. De som rätt kände och förstodo henne, skola aldrig
glömma henne, och oaktadt alla vidlådande menskliga
svagheter och ofullkomligheter, utöfvade hon ett stort personligt
inflytande till allt ädelt och godt på sin omgifning. Hon var
mild och ödmjuk af hjertat och framställde sig i förhållande
till sina vänner alltid som den hjelpbehöfvande, som af dem
behöfde hämta styrka till sitt andliga lif. Men hennes eget
rena, oskuldsfulla väsende, hennes varma tro och hennes
öfverseende med andras brister predikade ofta, henne
omedvetet, för de starkare. Kunde den skildring vi här, för det
mesta med och genom hennes egna ord sökt gifva, äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
