- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondetredje årgången. 1881 /
123

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123

Och knappt naturens höst hann ]unden härja,
Knappt åkermannen sina skördar berga,
Så vardt hon skördad — hennes stund var inne!

Hvem minns ej detta trofast varma sinne,
Som gifmildt strödde ut hvad bäst hon hade
Att dela med sig af! Hur ofta sade
Ej munnen ord, som röjde uppenbart,
Hur anden mödat sig att skåda klart
Igenom slöjan, som vårt väsen höljer
Och mången otydd gåtas lösning döljer!
Att orädd söka sanning, utan bäfvan
För hennes kraf, var derma andes sträfvan.
Men såg du in i ögats blick den klara,
Du skönjde väl, att bäst ändock af allt
Som bjöds dig var ett hjerta — nu så kallt!
Det hjertat mätte ingen annan fara
An sjelfviskhetens. Hennes vilja stridde
Det goclas kamp, hvars seger hon förbidde.
Ej fanns ett mål så högt, att ej med värma
Det hjertat derför kunde hoppfullt svärma.
Dock, icke endast tingens ädla kärna
Var hennes väsens trängtan, men lion ville
Se formen adlad genom konstnärns snille:
Det skönas rätt hon äfven sökte värna.
Så var allt sannt och godt och skönt det mål
Hvarmot hon gick med viljekraft af stål.

Ar detta allt nu slut, se’n lifvet flytt?
Ar hennes värf i tanke, verk och ord
För alltid lyktadt här, på denna jord?
Ack nej! Vi höstat blott en skörd. På nytt
De ädla frön, som mognat nu, i ljuset
Snart skjuta upp lik kornets brodd ur gruset.
Fast anden flyktat till en annan sfer,
Fast våren skall sitt gröna täcke väfva
Der stoftet nu är gömdt, skall dock hon lefva
I frukterna af det hon verkat här.
Sä vike sorgen bort ur våra hjertan,
Och tacksamhet må få den plats, der smärtan
An r uf v ar öfver att hon gick så brådt!
Ja glade, att hon nu har fått det godt,
Vi värde ömt det arf bon gaf oss alla!
Må fridens ljus på grafvens kulle falla!

/. K.-G.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1881/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free