Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
bekämpa, medan föreningen sjelf beklagat, ringhet-en af sina
tillgångar, m. m.
»Men», tillägger talarinnan, »man fäste kanske då ej
tillräcklig vigt dervid, att det dock verkligen gifves ett kapital,
som står till hvarje föreningsmedlems förfogande, ett
rörelsekapital så stort, att intet annat dermed kan förliknas, nämligen
det eviga lifvets ord, som liar löfte om sig att ej återvända
till Herren fåfängt, utan att hafva uträttat hvad Honom täckes.
Och för att kunna förränta detta kapital>, fortfor talarinnan,
»fordras blott ett af Kristi kärlek lifvadt hjerta. Men det är
väl ingen af oss, som vid tanken på detta »blott», och hvad
som derutinnan brustit, icke känner sig skyldig.» Hon önskar
att den känslan måtte bli rätt lefvande inom hvar och en,
emedan hon vet, att först då man känner sin svaghet, får man
kraft. Ehvad orimliga fordringar en sådan förening kan och
bör afvisa, så återstår dock alltid en så fruktansvärdt allvarlig,
att hon aldrig kan fritaga sig från densamma, den, som
inne-bäres i budet: att vi skola vara ingen något skyldige, utom
det, att älskas inbördes. »Vi kunna aldrig», fortfor talarinnan,
»blifva vår nästa qvitt, aldrig anse oss genom välgerningar
likasom hafva köpt oss ifrån honom. Nej, kärleks skulden skall
dock alltid qvarstå, och föreningen skall således, om hon rätt
fattar sin uppgift, befinnas vara alltid betalande, men aldrig
skuldfri.»
»i hela sin yttre verksamhet», tillägger meddelaren,
»understöddes Friherrinnan Ugglas på det kraftigaste af sin
man, och samfäldt kunde de båda, tack vare sin lyckliga
ekonomiska ställning, öfva en storartad och frikostig verksamhet
för det allmänna bästa, hvaraf minnet och verkningarne
fort-lefva ännu länge efter sedan de kallats till andra arbetsfält.»
Så skedde 1867, då Baron Ugglas såsom finansminister
inträdde i den De Geerska ministèren. Äter förflyttad till
Stock-holmsverlden, fyllde Fr:n Ugglas sin plats der, i det hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
