Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Fr:n Ugglas älskade att gä menniskor inpå lifvet och utspörja
deras innersta. Upplåts det icke för henne eller fann hon
det tomt, drog hon sig tillbaka och lemnade sådana personer
i sitt värde. Hon yttrade aldrig sjelf, eller upptog af andra,
ett oblidt omdöme om medmenniskor i deras frånvaro, utan
sökte då alltid framleta något godt hos dem och ställa det
till motvigt mot det sagda. Orädd som få i uttalandet af
sina åsigter, hade hon derjemte det ädlare modet att frivilligt
erkänna och på det hjertligaste afbedja begångna fel.
Det mod, hvarmed hon, då konvenansen kom i strid med
pligten, trotsade den förra och bar det klander, som deraf
följde; den frihet hvarmed hon äfven inom konvenansens
strängt utprickade farvatten rörde sig enligt sitt eget
väsendes lag och sitt hjertas fria tillskyndelse, — detta, förenadt
med den godmodiga humor, med hvilken hon underkastade
sig vissa etikettens oundvikliga fordringar, och sökte på ett
halft komiskt sätt göra sig skadeslös för den uppoffring de
kräfde, äro betecknande drag af hennes sätt att taga lifvet i
stora verlden. Man skulle för öfrigt grundligt misstaga sig,
om man trodde, att den allvarligt tänkande qvinnan upphört
att vara verldsdam, i ordets bättre bemärkelse eller
föraktade de kretsar, hvilka bilda det obestämbara område,
som går och gäller under namn af »verlden». Alla de bästa
egenskaper, som utmärka verldsdamen, voro henne
medfödda eller genom uppfostran och omgifning meddelade;
de hörde till hennes natur, och hon var och förblef naturlig.
Hvar helst man träffade henne, återfann man hos henne det
förbindliga väsendet, det behagliga tilltalet, den lätta lifliga
samtalstonen, det fina löjet, den fria, obesvärade hållningen,
vida skiljd från all antagen stelhet eller lånad förnämhet,
men beledsagad af en medfödd takt, och en naturlig själsadel,
hvilka gjorde det alldeles obehöfligt för henne att, såsom det
heter, »hålla på sin värdighet», helt enkelt emedan denna vär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
