Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•245
åt hvilken hon skänker sitt hjerta är som clet heter i visan a man
for all thot, då tror hon nog att han på ett eller annat sätt skall
taga sig fram här i verlden. Och det gör han vanligen. Hans
amerikanska uppfostran, hvilken brännmärker ticlens ödande
såsom en vanära, i förening med hennes tillit och hans eg en
ungdomsvarma kärlek gör honom stark. »Hvem kan väl undra
derpå att jag sjunger bättre än någon af de andra
trubadurerna», utropade Bertrand de Ventaclour, »jag älskar ju sä
trofast!»
Förlofningarna, hvilka i förbigående ej utmärkas med slät
ring eller högtidlig eklatering och som ofta, dessvärre, anses
mera som en pröfningstid — äro således icke långa.
Vigseln utgör som bekant en civil akt. Lagstiftningen
har gjort allt för att underlätta dess afslutande. Det
behöfves blott att man tager med sig ett par vittnen och går till
en magistratsperson och på några minuter är det hela öfver.
Ja man har exempel på att brud och brudgum i ungdomligt
öfvermod utan att stiga af hästen kallat maren till fönstret
och sittande på hästryggen afslutat det vigtiga förbundet.
Detta i fråga om personer som ej tillhöra något
kyrkosamfund. Äro de medlemmar af någon kyrka sker vigseln genom
presten, och innefattar då i sig äfven den borgerliga akten.
Då firas den ej sällan med stor högtidlighet. Kyrkan är af
vänskapens band klädd i blommor och grönt och mellan
bänkar fullsatta af kända ansigten •— i Amerika är ju hvarje
församling, åtminstone på landet, nära nog en slags stor familj —
drager brudföljet, vid orgelns toner fram till altaret, der löften
vexlas och qvinnan för sin del utfäster sig att hålla sig till
sin make i medgång som i motgång, i rikedom som
fattigdom — att honom älska, glädja och lyda »till dess döden oss
två skiljer».....
Dessa dyra löften hindrade icke ett ungt par bland mina
bekanta, hvilka vigdes samma år som amerikanska friheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
