- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondetredje årgången. 1881 /
264

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•264

fosterländska reseberättares föredöme, må helt objektivt skildra
hvad hon sett och förnummit, utan att med egna
reflexioner eller personliga uttalanden störa intrycket af de enlcla
bilderna.

Kanske tänker du nu på Linné och gubben Kalm m. fl.,
och småler åt mina höga föredömen. I så fall gör jag dig
af godt hjerta sällskap, men står ändå fast vid min plan. Kan
jag, tack vare den, ingifva dig och våra vänner något intresse
för hvad jag erfarit, vore det mig kärt; och har jag
derutöfver i mina anspråkslösa meddelanden lyckats samla några
spridda bidrag till vårt folks inre historia, den, som
förtäljer om det tysta lifvet och arbetet i hemmet, så är min
käraste önskan uppfylld.

Och nu till min berättelse.

En vacker juliqväll lemnade jag sjövägen Stockholm
för att med en följeslagerska anträda min tillämnade
studieresa i södra Östergötland. Då ämnet för mina studier
skulle bland annat vara folklifvet, såg jag mig omkring
för att iakttaga lifvet ombord. Jag är nämligen, som du
vet, icke bland dem som anse allmogen allena vara att
hänföra till »folket», utan räknar oss dit litet hvar — så vidt
det blifvit folk af oss, förstås. Jag fann då lifvet här på
akterdäck sönderfalla i trenne grupper, en med hejdlös
munterhet, en annan med »sorg i rosenrödt» och en tredje med
Sanlcey’s sånger till kännetecken. Muntrationsgruppen höll
ett ändlöst viftande vid relingen, beledsagadt af små
gycklande helsningsord och lätta skrattskalor, hvilket glada och
kärvänliga oväsende på ett komiskt sätt persifflerades af en
medlem af sällskapet, en äldre jovialisk herre med isterhaka,
i det ban stående bakom de andra flitigt viftade ined sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1881/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free