Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•280
vällingsgrytan, om egarinnan af den jord, på hvilken stationen
var bygd. Det hade varit en fattig torpflicka, som fått det
nämnda jordstycket i testamente af en sin guffar. När
stationen lades på hennes mark, och en mängd handtverkare,
handlande, hotellegare m. fl. velat slå sig ned i närheten blef han
hastigt rik. Med rikedomen hade snart följt friare, slutligen
giftermål; men nu sades, att det börjat »bära utför igen».
Med ett godt minne af den hyggliga snickarehustrun
återvände jag till hotellet. Vid middagen, då regnet började
upphöra, satt jag på trappan och såg utåt den vackra sjön med
sina närmast låga, men längre bort höga skog-krönta stränder.
Bortom udden sågs en liten båt skjuta fram öfver sjön förbi
»Lindholmen» med det nybyggda badhuset, och lägga till vid
kajen. Ur båten steg en fattigt klädd qvinna med en
näfver-skäppa i handen, gick uppåt vägen, stannade nedanför trappan
och bjöd mig att köpa smultronen i hennes skäppa. På en
halft skämtsam fråga, hvad hon tänkte göra om jag icke köpte
dem, svarade hon kort och kärft: »svälta». Ordet grep mig,
jag vinkade henne att stiga upp, köpte bären och började
språka. Pion berättade då, alltid lika kort och tvärt, och med
en viss fräck liknöjdhet, hur hon lefde med en fiskare, som
icke var hennes män, långt ute på eh ö i Sommen, att han
varit beskedlig förr men icke nu, att hon hade en liten flicka,
och att hon icke hade hopp om att bli lagligt gift. Men som
det gjorda intet kunde göras ogjordt, brydde hon sig inte om
att sörja. »De’ va falle så vulet, och då kan ingen hjelp’at».
Samlande denna mörkare bild, till de förra ljusare för
mitt osynliga bildergalleri, tillbragte jag resten af dagen med
pennan i hand och fortsatte nästa morgon resan med den lilla
ångbåten af underlig form, som klockan åtta, efter snälltågets
ankomst, lade ut på Sommen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
