Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•334
som ej förfelar att utöfva ett värmande inflytande på hela den
omgifvande kretsen. Konungen rör sig som vanligt med
liflighet bland gästerna, talar med osökt ledighet med
representanter af skilda samhällsklasser, och vet alltid att med fin
takt anslå det för hvar och en bland dem mest lämpliga
samtalsämnet. Det är ej blott den rika, smakfulla skruden
och diamanternas rena vatten, mot hvilka ljuset bryter sig,
framkallande prismans färger, som fästa våra blickar på
drottningen, då hon allt emellanåt gör en ronde, vänligt tilltalande
alla, som befinna sig i hennes väg, men det är fastmer den
sanna hugnad vi erfara vid att se henne så frisk och glad,
isynnerhet då vi ihågkomma hur lidande och svag hon var
vid den sista hofbal hon bevistade. Visst förenar också du dig
med mig i en innerlig önskan, att landets ludda moder länge
måtte få förblifva i ostörd besittning af helsa och krafter,
särdeles om jag hviskar i ditt öra, att hon så gerna använder
dem, ej blott att glädja och gagna sin närmaste omgifning,
men äfven att hjelpa och stödja behöfvande och olyckliga i
vidsträckta kretsar, ehuru på ett sätt, att den venstra handen
sällan får veta hvad den högra gör.
Men du ville ju höra något om festens skönaste blomma,
den unga furstinnan. Vet du, hur hon föreföll mig? Såsom
en halfutslagen knopp af den sköna, blekröda ros, som
engelsmannen gifvit det vackra namnet maidenblush, midt i en
kostbar vas, rikt besatt med ädelstenar. Fängslades blicken
än ett ögonblick af omhöljets prakt, uppsökte den inom kort
åter den ljufva blomman, och för dess enkla, okonstlade
behag glömde man snart den lysande infattningen. Väl
blixtrade på furstinnans hufvud ett dyrbart juvelsdiadem, men
soligare var glansen i hennes mörkblå ögon, och väl var
färgen varm och rik i den rödbruna sammetsdrägt, hon bar,
men den förbleknade för den friska, mjella hyn, som på fullt
allvar gaf ett intryck af ros och lilja. Den höge svärfadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
