- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondetredje årgången. 1881 /
338

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•338

Ånnu ett par festdagar af kunglig ståt, och de nyförmälda
drogo sig i stillhet tillbaka till Tullgarns vackra lustslott, för
att hvila ut ocli i naturens sköte smaka ljufheten af att
obemärkta och fria från ceremoniel och etikett lefva endast
för hvarandra.

Till denna landtliga tillflyktsort, i detta enkla privatlif
få ej profana blickar tillträde, och hvem skulle ej gerna unna
det unga fursteparet att der framlefva några ostörda veckor,
under hvilka de ej längre känna trycket af sin höga ställning
■och hoflifvets oundvikliga tvång, ej erfara obehaget af att
veta det allas blickar äro riktade på dem, utan, äfven de, få
vara ett par unga, lyckliga, glada makar, som med fulla drag
njuta af dessa lifvets solskensstunder.

Inga nyfikna hopar tränga sig der omkring dem, inga
krönikörer speja efter nyheter, som de i en pikant ragu kunna
servera allmänheten, men hvem kan hindra beställsamma
vindar från att susa kring slott och park och uppsnappa ett
och annat? Xågot deraf har ock kommit till mina öron och
det vill jag i allra största förtroende tillhviska dig.

I)et är en solig dag, en af de få vackra, som efterhösten
skänkt oss, och vänliga strålar skimra mellan trädens glesnande
beklädnad i Tullgarns storartade park, medan skälmska
vind-flägtar roa sig med att kringhvirfla de fallande, gula lofven.
Under en sådan dag ser man ofta en smärt, högväxt man och en ung
dam med elegant och ledig hållning röra sig raskt fram och
åter i de ståtliga alléerna, endast åtföljda af några hundar,
som leka omkring dem. Eller ila de framåt på eldiga
springare, som de med van hand tygla, och det är, i sanning, en
vacker syn, ty aldrig visar sig den medvetna mannakraften
och det intagande qvinliga behaget, personifierade i
ungdomliga gestalter, mer till sin fördel än under sådana förhållanden.
Eller ser man en lätt promenadvagn köra fram, den unge
fursten fattar sjelf tyglarne, hans maka tar med ett intagande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1881/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free