Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•342
omfattar sällskapslifvet och verldsligheten under cless mest sjunkna
former. Vidare gör den skarpt satiriska skildringen af hela detta lif,
då den återgifves af den barnsliga unga prostdottern, ett onaturligt
intryck, hvilket får ytterligare obehag deraf, att berättarinnan måste
framhålla sig sjelf såsom den enda goda och oförderfvade varelsen i
hela den krets, inom hvilken hon rör sig. Ytterligare kunna vi ej finna
att karaktärer och händelser, hemtade ur en verld af genomgående
•moralisk ruttenhet, vinna något berättigande att framställas för »den
unga flickan» deraf att de med en torr, elak satir, utan allt
förbarmande, skildras af en annan ung flicka. Slutligen är det oss omöjligt
att tro på sannolikheten eller värdet af den skrymtaktiga tant Judiths
plötsliga omvändelse. Äfven historien om huru den anti-bibliska
Harald, berättarinnans man, återvände till »böckernas bok» ger ett temligen
blandadt intryck, då berättarinnan omtalar såsom motivet till detta
återvändande, att Harald en dag påträffat Petri ord om huru »hustrurna skola
vara männen underdåniga och vinna dem med sin kyska umgängelse
i Herrans fruktan». Under »en stilla tacksamhetens suck» slutar
berättarinnan sin bok med det utförliga citatet af denna bibelvers, hvilket
naturligtvis utfaller till hennes egen ära. Till och med när hon talar
om sin äktenskapliga lycka framlyser hos berättarinnan en i vår tanke
onaturlig sjelfbelàtenhet. Om något gör ödmjuk är det väl den sanna
kärleken, men Aagot ser sin bästa lycka deri, att hon hade en älskad
make, som med ren kärlek »såg upp till sin hustru».
Mot vår vana hafva vi här sysselsatt oss med en bok, som vi
icke vilja anbefalla till läsaren. Det har skett derför att den, som vi
tro, utan närmare pröfning obetingadt förordats af många tidningar,
kanske under förutsättning att, den hade samma skaplynne som »Maries»
föregående teckningar, »Från min Hembygd». Detta är icke fallet,
och i det vi afråda från att lüta den unga flickan fördjupa sig »i
det tysta», tro vi oss kunna förorda skisserna »från min hembygd»
såsom en ren och oskadlig ungdomsläsning.
På djupet, roman af Frances H. Burnett, öfversatt af Mina
Bäckström. Vår ymniga öfversättningslitteratur har oj på länge haft
något arbete på den nyare romandiktningens område att framvisa, som
kan jemföras med det ofvannämnda. Karaktererna äro enkla och
storslagna, konflikterna naturenliga och derför så mycket-mer gripande; de
menskliga svagheterna äro tecknade med en försonande humor och
bekämpade med den lefnadsfriska oeh hjertevarma tro på det godas seger,
hvilken uträttar så mycket mer än deri kyliga moralpredikaii, som är
ortodoxiens hufvudvapen, eller det ljusskygga fromleri, som den
kyrkliga pessimismen alstrar. Öfversättningen är synnerligen god. Boken
anbefalles härmed på det varmaste till sä väl unga som gamla.
De bildande konsternas historia, för skolor och sjelfstudium,
bearbetad af U. Eichorn, med 80 afbildningar, är ett arbete, som kan
anbefallas till en lika nyttig som rolig julbok för ungdomen, om man
ock kunde önska att det goda och väl ordnade innehållet hade be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
