Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
så själsfrånvarande på sin sentimentale kavaljer i stället för att
som vanligt afspisa honom med ett muntert skämt? Hennes
blick irrar oupphörligt till den grupp der föremålet för hennes
missnöje, kusinen, filosofie-doktorn befinner sig. Hon visete
ju att han blott för att kunna försörja sin gamla mor blifvit
informator och att hans verkliga håg dref honom att
fortsätta sina vetenskapliga studier och utveckla sin
författaretalang, en talang som hon blott af en händelse upptäckt,
så hemlig höll han den. Hade hon ej just derför bedt sin
far bjuda den rike grefven, som en gång yttrat till henne, att
han skulle vilja hjelpa någon fattig, begåfvad studerande, och
nu låtit föreställa Carl för honom. Han var då ohjelplig!
stod han icke der styf och stel, med högst kärf min, och gaf
tankspridda svar på grefvens ifriga frågor, flan kunde ändock
vara så liflig och intresserad, blott han ville, det hade hon
märkt mer än en gång vid hans samtal med henne, ehuru han
oftast var fåordig. Den fine, nästan petige lille grefven, som
förvånad betraktade honom, satte sig nu, i det han tydligen
gjorde honom ett förslag. Hela Signes uppmärksamhet togs
i anspråk för att gissa sig till hvad kusinen svarade. Hon
såg huru hans ansigte fick ett lifligare, nästan vredgadt
uttryck, hur han for med båda händerna genom håret, tills det
såg ut som om han varit ute i blåsväder; men hvem kan måla
hennes förskräckelse, då hon slutligen fick se honom sätta sig
grensle på stolen och synbart sjudande af harm bemöta grefvens
tilltal.
Aldrig hade hon hört honom tala på det sättet förr, och
aldrig hade hon heller sett detta bittra drag kring hans mun.
Nu reste sig grefven med förnäm köld i sitt uttryck, yttrade
någon allmän fras och lemnade den unge doktorn att något
skamfull öfver sitt utbrott draga sig tillbaka till en fönstersmyg.
Alla hennes planer voro kullkastade; och hon, som tänkt,
att han skulle vara henne evigt tack skyldig för den lugnare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
