Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
sig; på bordet framför henne låg ju en prydligt inbunden bok,
hvaröfver hon nyss läst en fördelaktig recension. Och nu
skulle ban komma åter, för att triumfera öfver hennes
kortsynthet!
Äfven hon sjelf hade förändrats mycket under dessa år.
Hon, som förr litade så mycket på sin egen kraft och med
barnsligt trots velat böja allt efter sin vilja, hade nu sjelf lärt
att böja sig under Hans hand, som ser längre än något
menniskobarn. Carls ord: »hvad rätt hade du att bygga luftslott
för mig?», och den saknad hon känt efter honom, hade äfven
så småningom visat henne arten af de känslor hon hyste för
honom.
Ett hjertligt och muntert: »God dag, farbror, god dag,
Signe!» ryckte henne upp ur dessa tankar. Utan att märkas
hade Carl inträdt och en stund uuder tystnad betraktat dem
innan ban helsade. Han var sig alldeles lik, utom att det
kantiga och osäkra i hans uppträdande till största delen
försvunnit och lemnat rum för ett sjelfmedvetet lugn och stilla
allvar, som gjorde att hau såg äldre ut än han var.
Det blef eftermiddag; den gamle professorn hade fått
ett besök, och de båda unga sutto ensamma vid eldbrasan.
Hon kunde ej som förr gladt och obesväradt samtala med
honom; under hela middagen hade hon knappt yttrat ett ord,
och ofta hade hon känt Carls förvånade, sorgsna blick fäst
på sig. Nu voro de äfven båda tysta, men det var en tankfull
tystnad; hvar och en hade mycket att säga den andra, men
ingen ville börja. Slutligen drog Signe sin stol närmare
hans och sade med en röst, som hon förgäfves bemödade sig
att göra lugn.
»Jag hade orätt sista gången vi träffades, Carl, då jag sade,
att du var kortsynt. Det var jag, som var det i stället, det
har jag insett för länge sedan, men aldrig så klart, som i
dag. Jag ville att du skulle hafva mig att tacka för något;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
