- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefjerde årgången. 1882 /
67

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

67

Men, frågar pessimisten vidare, huru har då flertalet människor
kunnat komma till en åsigt, så orimlig soin den, att lifvet vore
ett godt? Jo, människan har, Gud vet hur, hos sig en »vilja
att lefva». Denna vilja alstrar hos henne illusioner — »Maja»,
skenet breder sin slöja öfver tingen, och så kommer
människan till den besynnerliga tanken, att lifvet verkligen hade
något värde. Hon vill icke lefva, derföre att hon tror, att
lifvet är något godt; en tanke, så förvänd som denna, kan ej
förklaras ur människans förstånd. Nej, hon tror, att lifvet är
ett godt, derföre att hon vill lefva, och denna vilja föder af
sig lifvets illusioner.

Till dessa illusioner förmenas ock höra den, att ett lyckligt
familjelif någonsin vore möjligt. Det är så förunderligt med
människan, att hon icke blott för egen del vill lefva, nej hon
unnar icke ens det arma, vid lifvet genomtrötta människoslägtet
att med den nu lefvande generationen få i ro sluta sin
eländiga och ändamålslösa tillvaro; slägtet vill lefva, eländet skall
fortsätta, skall repeteras genom generationer. / Och denna vilja,
den léfver ock hos individen, ja, den inger honom t. o. m.
med en tanke så orimlig som den, att hvad som blott afser
människoslägtets fortvaro, kunde för honom blifvit ett medel
till lycka, under det att det i själfva verket blott öfver hans
lif drager en oräknelig mängd af bekymmer och lidanden.
Ty att hoppas på en äktenskaplig lycka, det är i sanning det
dåraktigaste af allt. Och föräldraglädjen, hvad är det väl
egentligen bevändt med den? Under sin barndomstid vålla
barnen föräldrarne blott ledsamheter, ehuru dessa tåligt bära
dem i förväntan på framtiden, den framtid, då de erinras om
sina barn, blott genom de bref, dessa tillskrifva dem, »då de
vilja hafva penningar»!

För pessimisten är sålunda hoppet om en äktenskaplig lycka
det dåraktigaste af allt. Ja, det kan i själfva verket ej finnas något
lyckligt äktenskap. Hvarföre? Jo, hvad är det väl, som fört

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1882/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free