Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
dolda för profana blickar. Jo, svaras det, hon blyges däröfver, att
hon ej unnar det arma människoslägtet att i ro få sluta sina dagar
efter några få tiotal af år. Ser jag mig omkring i världen,
säger Schopenhauer, så ser jag öfverallt egoism och öfverallt
elände. Men så varsnar jag de förstulna blickar, tvänne
älskande vexla med hvarandra. Här är ett undantag, här äro några,
som drömma om jordisk lycka, och ej i isolering utan i
innerlig förening med hvarandra. Men hvarföre denna
förstulen-het? Jo, emedan de äro förrädarne, som icke vilja låta
eländet snart sluta, utan att det skall fortfara och upprepas.
Sådant är verket af »viljan att lefva» och hennes
tjänarinna den bedrägliga »Maja», illusionen som kastar sitt irrsken
öfver lifvets elände. Men så djupt förvilladt, menar man, kun
dock vårt slägte ej vara, att ej en räddning är möjlig. Och se hon
nalkas, vårt slägtets största välgörerska, den ädla »Nirvana»,
»viljan att icke lefva». Sakta lyfter hon Majas slöja och låter
en häpen mänsklighet se tingen i deras rätta ljus. Af henne
utgår allt hvad rätt och moral finnes på jorden. Först låter
hon oss se åtminstone så mycket, att vi icke så hålla på vår
egen vilja att lefva, att vi icke äfven unna vår nästa att göra
det. Hon grundar en rättsordning på jorden. Men vidare
• " i i i’ *, *,»" t" • • *Jk
lär hon oss, att vi i grunden äro ett med vårä likar, hon
gifver oss medlidandets och sympatiens heliga känslor, och
omsider framträder hon i sin renaste form — såsom total
likgiltighet för lifvet. Den, som kommit dit, menar
Schopenhauer, han är den lyckligaste, men också den bästa bland
människor. Ja det gifves de, som gått så långt i sedlig
storhet, att de genom en frivillig hungersdöd gjort slut på sin
eländiga tillvaro. Detta är ett ideal, till hvilket en hvar bör
sträfva, ehuru troligt är, vid de sista stadierna äfven vansinnet
inträder och hjälper honom.
Mången kunde tycka, att en väl laddad revolver vore
det medel, hvaraf Nirvana hälst skulle betjäna sig. Men Scho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
