Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
följaktligen äfven är en blott naturvarelse, ingenting annat än
ett förståndigt djur. När nu människan utgående från dylika
förutsättningar finner, att hon har högre behof än fänaden, så
vore väl den naturligaste utvägen att däri se ett bevis på
oriktigheten af dessa förutsättningar. Men pessimisten går en
annan väg. Han bibehåller dem, han känner intet högre godt
än det sinligt goda, därföre ser han ingen möjlighet till de
högre behofvens tillfredsställelser ; därföre misströstar han om
lifvet och om sig själf, därföre ser han allt i världen från den
förvända sidan, därföre förnimmer han öfverallt skärande
missljud, som dock ej äro annat än genljud af de djupa
dissonanserna i hans eget inre.
Det kan ej vara förenadt mecl några svårigheter att
uppvisa det själfmotsägande i antagandet, att, ehuru lifvet är
alltigenom, ja till sitt innersta väsende smärta och lidande,
likväl hos människan funnes en vilja att lefva. Icke kan väl
viljan vilja (d. ä- känna sig tillfredsstäld mecl) sin egen
otillfredsställelse. Men pessimismens sanna vederläggning ligger
dock ej i uppvisandet af dess teoretiska brister och
inkonsekvenser, huru många och stora än dessa äro. Icke häller kan
det ligga i något slags uppförgyllande af den värld, mot
hvilken hon riktar sina angrepp, såsom man understundom får se:
»att lifvet tvifvelsutan innehåller mycket ondt, men så
innehåller det också mycket godt». Nej, djupare gå pessimismens
rötter än att slika vapen skulle bita på dem; de befordra
snarare hennes sak. En suck af oändligt lidande går i våra
dagar från djupet af mänsklighetens bröst; af den sucken är
pessimismen den filosofiska reflexen. Och ser man lifvet i
dess rätta ljus, så må man väl öppet och ärligt erkänna: Om
detta lifvet vore det enda, så liade pessimismen rätt.
För att vara trygg mot pessimismen måste man ej skjuta
henne undan, utan öfvervinna henne. Öfvervunnen är hon
först af den, som i den goda viljan ser det enda, som skänker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
