Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
tor Gustaf Zander först utvecklade sin mediko-mekaniska gvmna-
O»/
stik. Här verkade Mina Zander till 1859 såsom en afhållen
lärarinna, och många äro de f. d. elever, som i tacksamt minne
bevara den unga lärarinnan, hvilken med sitt glada skämt
drog ungdomen till sig, medan hon fängslade dem med sin
rika fantasi och det kärleksfulla allvar, som låg på djupet af
hennes väsende. Under ett besök i Stockholm år 1858 fick
hon anbud dels att öfvertaga ledningen af följetongen i
Aftonbladet, dels ock att blifva föreståndarinna för det nybildade
seminariet för lärarinnor. Innan hon hunnit att bestämma
sig kom ett tredje anbud af annan, men derför icke mindre
allvarlig art. Det kom från den blifvande maken, Auditör
O 7
Ewald Bäckström, hvilken bad henne att såsom hans hustru
dela ett anspråkslöst hem med honom. Utan tvekan och med
hela sitt hjertas varma tillskyndelse gaf hon sitt samtycke,
och sommaren 1859 firades deras bröllopp. De tjugo år,
som det sedan förunnades dessa makar att få lefva
tillsammans, voro lyckliga och rika på välsignelse och utveckling
för dem båda. Väl förekommo i deras yttre lif många
pröfningar, men de buro dem modigt och i kärlek tillsammans.
Den qvarlefvande maken har rörande vittnat om sin hustru:
»hon har varit solskenet i mitt lif — hon har hållit mig uppe i
mången mörk stund».
Det var i Örebro, som de unga makarne fingo sitt hem,
ett litet enkelt hem, men fullt af poesi, musik och sång.
Genast man trädde inom dess tröskel, förstod inan, att en
vänlig skönhetsälskande ande lefde derinom. Hvar och en, som
längtade att för en stund andas en renare luft, mötas af sol
och värme, fick här hvad han behöfde, hvar efter sitt mått;
hvarje ideel sträfvan var här viss att blifva förstådd. Det
var en allt skönt och ädelt omfattande själ hon egde, detta
hemmets goda genius, och väl kunde man om henne säga,
att »intet menskligt var henne främmande». Det var detta»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
