Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
hop, förenade till ett hjerta och en själ, liksom i
Kristendomens första tider, — vare det sagdt utan hädelse, men i
innerlig tacksamhet mot Gud».
Dessa hänryckningens dagar tryckte sin stämpel på hela
hennes återstående lif. För hennes inre upprullades nu stora
syner af nordens folk, återvändande med kärlek och vördnad
till sina gamla sagor och minnen. Hon såg skolorna
omgestaltas till ljusa verldar, der strålande barnaögon skådade
lifslefvande hjeltebilder från vår historias stoltaste tider och
klappande unga hjertan längtade att lefva och dö såsom de.
Hon såg undervisningen genom det mundtliga ordet bringa
en friskhet, en poesi i de ungas sinnen, som hon så länge
med sorg saknat hos dem. Och hon såg den okunnige
bondens söner gå ut från folkhögskolans salar med upplyst
förstånd, med kärlek och offervillighet för fäderneslandet och vid
plogen med högburet hufvud sjunga fosterländska sånger eller
vid vinterbrasan förtälja förfädrens bragder. Det var en dröm,
åt hvilken kanske klokskapen ler, men det var dock en dröm,
sådan som mången eldig och ädel ande drömt med henne.
Det var med hjertat svällande af dessa aningar, som hon
i samråd med sin man och med hans fulla bifall och gillande
beslöt att vistas en tid vid någon folkhögskola, antingen i
Danmark eller Norge. Nu hade nordens store Siare genom
Björnson sagt nordens folk sitt väckande ord — nu skulle
de följa, verka, arbeta. Skulle då hon, som känt sig så
mäktigt gripen, sitta overksam och nedtysta den manande
stämman inom sig? Nej, nu förstod hon hvarför Gud gifvit
henne ett varmare hjerta och ett större mått af hänförelse
än de flesta. Hon skrifver härom:
»Gud vare tack och lof att min man gillar mig och kän-
Ö Ö
ner som jag, att då Gud gifvit mig gåfvor i en viss riktning
och nu visar mig ett fält för dem, så är det min pligt att
lyda kallelsen. Får jag också blott verka på mitt enda barn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
