Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
clet 14:de århundradets senare hälft. Följande Gerhard från
hans hem i Holland genom Tyskland och Frankrike till
Italien, får man göra jemförelser mellan dessa länders olika seder
och tänkesätt; blicka in i det patriarkaliska hushållet, de
lifsfarliga och usla värdshusen, och det praktfulla hoflifvet.
Man kommer i beröring med så väl det fromma och
arbetsamma som med det lättfärdiga klosterlifvet; med folkens
öfvertro, kyrkans vidskepelser och de lärde prelaternas
fri-tänkeri. Man får sätta sig in i krigföringen och
belägringssättet; i rättsskipningen, med dess orättrådighet och hårdhet;
man iakttar den märkliga föreningen hos furstarne och adeln
af smak och konstkärlek på samma gång som råhet och
grymhet. Man följer konstens börjande utveckling ur och genom
kyrkan och klostren till frihet och sjelfständighet; man
iakttar sambandet mellan den tidens läkarkonst och
qvack-salfveriet: korteligen, man ser tiden från nästan hvarje sida,
och i full dager. Det är en lycklig tanke af författaren att
framställa det skede, som förberedde humanismens och
renais-sancens tidehvarf, i och genom detta pars historia. Att alla
de rika, andliga krafter, som svälla i det 14:de århundradet,
skulle slå ut i en konstens och forskningens vår, är lika
naturenligt, som att de rikt begåfvade, ädelt danade makarne,
Gerhard och Margaretha, hade gifvit lifvet åt en son, hvilken
inom andens verld, blef större än de sjelfva.
Det öfverraskar derför icke, då man i sista kapitlet får
veta att på det lilla hus i Rotterdam, der Margaretha kämpat
mot nöd och sorg för det barns skuld, som hon der gaf lifvet,
nu står en inskrift, som förtäljer att »der föddes den store
Erasmus». Det hade således varit för en af mensklighetens
stormän, som Margareta lidit och arbetat; hennes kärlek och
arbete hade icke varit, som de annars så ofta synas i lifvet,
mer eller mindre förspillda, utan för hela slägtet
fruktbringande. Detta gör att boken, trots hjeltens och hjeltinnans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
