Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
dock innerst trår efter kärlek och sanning. Vi hafva insett,
att fru Alving hade både pligt och rätt att icke såsom hustru
offra sig för en man sådan som Alving; men vi hafva antagit,
att en qvinna med det rätta offersinnet kunde i annan
egenskap hafva fylt en stor uppgift gent emot honom.
Slutligen hafva vi uttalat den öfvertygelsen, att, ehuru
olösliga missförhållanden kunna nödga till äktenskaplig
skiljsmessa, kärleken till en annan dock icke ensam är giltig orsak
för en make att taga ett sådant steg. Vi hafva påpekat, att
kärleken i och för sig icke gifver någon garanti för, att det
nya på dess grund bygda äktenskapet blifver mera etiskt
berättigadt än det föregående; och vi hafva härmed stannat
framför det mest djupgående af alla de spörjsmål, Ibsen i
sina tvänne senaste skapelser påtvingat oss, detta:
Hvad är grundvilkoret för ett sant äktenskap?
Endast ett par granskare af Gengangere hafva ännu rört
o
vid frågan. Den ene, docenten L. H. Åberg, gifver svaret
n
genom att hänvisa till det nya budet: »Alsker hvarandra
inbördes» och framhåller, hvad han i flera föregående förträffliga
skrifter uttalat såsom det väsendtliga i alla menskliga
förhållanden, det att de måste vara personliga.
Den andra granskaren, herr Bendixon, ger på frågan
följande svar: det väsendtliga i äktenskapet, »det enda som göi
en förbindelse mellan en man och en qvinna berättigad är den
verkliga personliga kärleken.....Der denna kärlek ej finnes
är det omöjligt att hålla kyskhetens bud i helgd». Icke den
yttre lagen, säger han vidare, endast det bud, som lefver i
hennes eget inre kan menniskan älska och göra till lag för
sitt handlingssätt. Hvad tiden i detta afseende innerst känner
har, enligt granskaren, i Gengangere fått sitt uttryck äfven
genom den positivt uttalade tanken, att räddningen måste sökas
i »livsglæde» och »arbejdsglæde», att endast den ljusa
verlds-åskådningen kan lösa tidens problem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
