Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Ar denna uppfattning riktig; liar skalden med de
oregel-messiga förbindelserna velat antyda att kärleken i och för sig,
ehuru omistlig för lyckan, doek icke är tillräcklig att göra
den äktenskapliga förbindelsen etiskt fullgiltig, så påtvingar
ban oss härmed ånyo det tvingande spörjsmålet:
Hvad är den etiska grundvalen för äktenskapet?
Vi svara för vår del: troheten. Hon är en viljesak, en
beståndsdel af karaktären, förutsättningen för att kärleken kan
ega något djupare fäste; och hon vidtager icke först då, när
en menniska lofvar sin tro åt den, hon älskar, utan hon
innebär, att den menniskan förblifvit sig sjelf trogen. Det är
troheten, som på en gång bevarar personligheten och gör henne
mäktig af full hängifvenhet, af ädel sjelf upp o ff ring. Det är
hon, som utlöser lidelsen ur blotta naturmakternas våld och
adlar henne till fri personlig kärlek; hon som förverkligar
detta »vidunderliga», som alla äkta makar vänta af hvarandra:
detta inre samlif, denna själarnes fria förtrolighet, hvarförutan
det samfälda hemmet mister sitt bästa värde.
Det är troheten, som står på vakt mot frestelsen, och
genom öppet förtroende bryter dess udd. Det är hon, som, äfven
då ett misstag egt rum i valet af make, eller den varmare
känslan å endera sidan saknas, kan i trots häraf dana ett
personligt förhållande af innerlig art, som gör äktenskapet
berättigadt, ja välsignelserikt, om också ej absolut lyckligt.
Men af allt detta följer icke, att ens det lyckligaste
äktenskap är en dans på rosor, ett lif af idel frihet och glädje,
äfven om man nu icke tager i beräkning de sorger och
bekymmer, som äro oskiljaktiga från lifvets vanliga vexlingar.
Sjelfva dess egenskap af att vara, icke ett stillastående
sakförhållande, utan ett lif stadt i utveckling, hvad Kirkegaard
kallar en historia, innebäf, att det måste gå genom vexlande
mörker och ljus, oro och frid. Just emedan äktenskapet måste
vara ett personlighetsförhållande i djupaste mening, kräfver det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
