Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.127
gamla, nu i utdöende stadda slägte. För mitt minne uppdykte
hela rader af sädana familje-inventarier, ifrån gamla » Bonneamie
som var det godmodiga föremålet för två eller tre generationers
oafbrutna kärlek oeh gyckel, och moster F., den korpulenta
gamla ungmön, hvilken husets resliga söner, som hon burit på
sina armar, plägade kasta emellan sig som en boll, och till den
knotiga och envisa gamla finnen, som föredragit att cirkulera
bland sina vänner för lifstiden, framför att stanna i sitt
fädernesland och »tjena ryssen.»
Medan dessa och dylika bilder passerade revy för mitt
minne, hade vi tillryggalagt den korta vägen, och anlände nu till
målet för vår färd: Forssnäs.
Mansbyggnaden var ett stort gammaldags trähus, der vi
infördes i ett välförsedt bibliotek, det enda jag såg i trakten, och der
ställets egare, yngre sonen af den gamle Rääf och ledamot af
andra kammaren, emottog oss och förestälde oss för en slägting,
som förestod hans hus, sedan han nyligen förlorat sin unga maka.
Forssnäs har en utmärkt vacker belägenhet vid sjön och tycktes
med sin vidsträckta välvårdade trädgård, och den dermed förenade
parken hafva hela prägeln af en större svensk herrgård. Här
föll samtalet helt naturligt på den forne egaren, och jag hörde
många anekdoter, som vittnade om hans originella lifsåskådning,
hans af sällsamma motsatser danade skaplynne, hans, för min
uppfattning, ohyggligt härdande uppfostringsmetod, hans
oaflåtliga fasthållande af den semitiska grundsatsen att hustrun skall
vara mannen underdånig, hans kärlek för folket, hans karghet
mot sig sjelf och sina närmaste, hans gammaldags gästfrihet,
hans outtröttliga forskningssinne, och slutligen den bäfvande
FI O ’ O
kärlek och tysta vördnad ban ingaf sina barn, och den ömhet
han hyste för dem, men som fick ord och uttryck först på
dödsbädden.
En herrlig båtfärd på sjön och en vandring genom
blomrika, i högsommarens hela fägring prunkande ängar, med lum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
